Den här bilden (nästan) ser  jag varje gång jag åker förbi centrum. Bakom plåtstaketet, precis vid diket står en stor skylt och visar stolt upp Jan Björklunds nuna på en reklamaffisch för Folkpartiet.

Jag kan inte påstå att jag på något sätt är insatt i politik, för det är jag verkligen inte (hello, jag är en obildad 16åring), men varje gång jag åker förbi denna skylt – på väg till skolan, till träningen, hem från stan – så kan jag inte låta bli att le. Magen fylls av något som är misstänkt likt fjärilar och i hela kroppen sprider sig en sorts värme, en genuin glädje för denna man som uppenbart aldrig fick någon tandställning när han var femton.

Jan Björklund, mannen med gluggen. Han behöver inte göra mycket mer än att le för att göra min dag.

Såna här saker fick man gratis utanför skolan idag. Och gratis är gott, det vet ju alla, vilket är min bortförklaring till att flaskan tömdes på cirkus två minuter trots att jag inte ens var törstig.

Spänningdhuvudvärk? UH HELL YEAH GURRL!

Då går man i gymnasiet.

Jag tror jag gillar skolan.

Tror jag gillar klassen.

Och anledningen till att jag bara tror och inte vet helt säkert är att jag bara gått två dagar. Men det ser ljust ut i alla fall.

Vi gjorde samarbetsövningar i lag vid näckrosdammen.

Mitt lag vann alla samarbetsövningar.

Hur många?
ALLA.

Ska jag ta det igen, sa ni?
MITT LAG VANN ALLA SAMARBETSÖVNINGAR.
Om jag tar detta på lite för stort allvar?
Skojar du eller?
Mitt lag vann alla samarbetsövningar!
Fattar du hur sjukt grymma vi måste ha varit?

Gjorde ketchup av motståndarlagen.

End of discussion.

… och på tal om att dö av hunger (vilket jag för övrigt gör vilken sekund som helst):

när jag var liten trodde jag att när man dog så lade man sig på ett speciellt sätt.

Man liksom gick till sin dödsbädd sekunderna innan man kolade av och lade sig antingen såhär:

Eller såhär:

Och det var liksom det man hade att välja på, dog man på något annat sätt, typ i en liten hög eller nåt, då var man inte död på riktigt. Man skulle se ut som antingen Törnrosa eller Jesus på korset, inge snack om saken.

Ps. Vill bara påminna er om att om inte jag hade varit helt dum i huvudet så hade ni inte haft någon blogg att läsa.

Pps. Tack går till min syster Kimberly som var vänlig nog att fota mig med webbcamen. Hon ville vara ”stolt fotograf”.

(Pratar med Hitta Nemo-Nemo-röst:) First day of school! First day of school!

Ni anar inte hur nervös jag var. Och jag fattar inte varför, för allt gick som smort och klassen verkar suverän. Jag går nu officiellt i 1b på Ingrid Segerstedts Gymnasium!

Nu är jag så hungrig att jag håller på att dö. Vi fick ingen lunch i skolan och jag har inte ätit ett jota sedan klockan sju, förutom tre stycken halva skorpor (det fanns inga hela kvar i paketet) och jag får inte/kan inte äta något mer eftersom mamma håller på att laga mat precis just nu och om jag skulle äta något så skulle jag inte orka riktig mat och min mage kurrar som en motorsåg och jag hungrar snart ihjäl och jag känner att jag borde varnat för väldigt lång mening för jag har en tendens att skriva väldigt långa meningar när jag är sur, trött eller hungrig.

Så hungrig. Så hungrig. Maaaat, ge mig maaaat. Och inga jävla halva skorpor. Maaaat.

Nu dör jag av hunger. Adjö.