Den här bilden (nästan) ser  jag varje gång jag åker förbi centrum. Bakom plåtstaketet, precis vid diket står en stor skylt och visar stolt upp Jan Björklunds nuna på en reklamaffisch för Folkpartiet.

Jag kan inte påstå att jag på något sätt är insatt i politik, för det är jag verkligen inte (hello, jag är en obildad 16åring), men varje gång jag åker förbi denna skylt – på väg till skolan, till träningen, hem från stan – så kan jag inte låta bli att le. Magen fylls av något som är misstänkt likt fjärilar och i hela kroppen sprider sig en sorts värme, en genuin glädje för denna man som uppenbart aldrig fick någon tandställning när han var femton.

Jan Björklund, mannen med gluggen. Han behöver inte göra mycket mer än att le för att göra min dag.