Igår kväll anlände min älskade farfar från sitt stilla hem i England. En otroligt saknad gammal gubbe, kan man väl säga.
Hans första lunch i Sverige på över åtta år blev sill och potatis (själv åt man veggobullar och makaroner, för sill smakar ******).

Christoffer: Får jag smaka på sill?

Mamma: Javisst! Här, ta lite…

Christoffer (förskräckt): Alltså mamma, jag skojade bara!!

Världsungdomsspelen på söndag och jag är taggad till tusen. Jag ska hoppa högt. Jag ska tamejfan krossa den där spanjorskan som hoppat 1,66. Hah. Hah. Hah.

Walla walla. Om en timme åker jag till träningen.

I förrgår hade jag fått ytterligare en prenumerant.
Nu är den borta igen.
Hmm.

Och för att avrunda allt lite checkt kan jag säga att Annies moppe måste vara den långsammaste i världen. Tack och hej.

Jag var på topphumör imorse.
Vi skulle haft hoppträning idag. Men Emil dök aldrig upp. Så vi körde intervaller och styrka istället.
Och vi, Maria's little gang, njöt av vår sista träning som Maria's little gang. För Maria lägger av som tränare nu, vilket känns både sorgligt och bra på samma gång.
Självklart är det sorgligt att ens tränare lägger av, men samtidigt känns det grymt att vi nu (förhoppningsvis) kommer få fler träningar per vecka med en tränare som ser vad man gör istället för att vi får ett schema eftersom tränaren inte kan komma.
Så, well, blandade känslor.

Och, well, inget klockrent inlägg idag inte.
Som ni brukar säga ibland – klockrent. Jag har länge funderat på vad som är så rent med en klocka. Hur som helst. Vi hörs imorgon. Cherio brothers and sisters.

Välkommen, idébrist!

Eftersom jag inte kan komma på något vettigare att skriva om, tänkte jag dela med mig av några visor som jag och syster uppfunnit.
Ni vet den där sången,

Du kan få min gamla cykel när jag dör,
du kan få min gamla cykel när jag dör,
För där uppe i Gud's rike kör man bara ner i dike'
Du kan få min gamla cykel när jag dör

och så finns det säkert tio verser till, vi, smartasses number ones, kom på de här:

Du kan få min gamla smärta när jag dör
Du kan få min gamla smärta när jag dör
För den sitter ner i vaden och jag vill ej längre ha den
Du kan få min gamla smärta när jag dör

och:

Du kan få min gamla Cola när jag dör
Du kan få min gamla Cola när jag dör
För Gud han borde banta och i himlen får man Fanta
Du kan få min gamla Cola när jag dör

Vi är så smarta så jag dör. Skivkontrakt, nästa!

… jag tog mig till och från Onsala helt själv!
Hmm. Nästan. Fick sällskap till Mölndal på vägen hem av världens bästa <3 (<– OH! That called for a smiley!)
 
Min näsa rinner likt Göta Älv och om inte någon räddar mig med nässpray snart så kommer jag drunkna i mitt eget snor. Nu ska jag ut och promenixa med mor min. Cherio, folket!