trummor
här kommer det
önskar du inte att livet kunde vara lika enkelt
som fiskar simmande i en tunna när du har pistolen
åh och jag springer
här kommer det
vi är bara två små figurer i en sopp-skål
försöker få kontroll över varandra
men jag var inte en av dem

men jag ligger här
för mig själv i en separat himmel
och jag ligger här
för mig själv i en separat himmel
jag vill inte dö
ensam här ikväll
för mig själv i en separat himmel

I AM HOME!

Först och främst vill jag bara varna er: ha ALDRIG på mobilen när ni åker färja. Det kan komma ett sms från någon, t.ex Tele2 som vill berätta samtalskostnaderna för utlandet, och vips så är man tretton spänn fattigare för att det kostar en himla massa att ta emot sms på färjor.
Dessutom, ringer någon och du är dum nog att svara kostar det 40 spänn i minuten, för att ta emot samtal, ja. Helt och fullt allvarligt. Så stäng av mobilen på färjan.
 
Lägret var okej. Nej, det var bra och det var roligt. Men det blev så som jag förväntat mig, och mina förväntningar var inte skyhöga. Eller om man säger så här: det slog i alla fall inte Riccione09.
 
Sist men inte minst vill jag bara säga att jag är djupt chockerad över att mina läsarsiffror bara sjunkit med någon enstaka siffra de senaste dagarna, trots att jag inte skrivit på fyra dagar. Jag kan inte förstå vad folk ser i min blogg but I'm kinda happy 'bout it. Danxx. (ÅH! VILKET ORD JAG FICK TILL!  DET BARA PLOPPADE UPP I HUVUDET OCH JESUS I TRÄSKON DET LÄT JU KOOLT!)

SONG OF TODAY:

YES YOU ARE RIGHT: detta är ett skrivet-i-förväg-inlägg!

Nu är jag (förhoppningsvis) i Danmark på ett (förhoppningsvis) roligt konfirmationsläger. Jag sover (förhoppningsvis) med Annie, Rebecka och Alexandra och vi lagar (förhoppningsvis) asgod mat, proffskockar som vi är. Snart ska vi (förhoppningsvis) ha en kul träff hela gänget och i det (förhoppningsvis) soliga vädret.

Well, I guess that's it.
Jag kommer inte skriva några mer skrivet-i-förväg-inlägg så håll ut, my dear readers! Jag kommer hem på tosdag. So long.

Förlåt för att jag är så som jag är.
För att jag tvekade,
vände mig bort.
Förlåt för att jag inte visar vad jag känner
Förlåt för att jag inte vet hur jag ska göra
Förlåt, för jag vill
och jag vet att du vill.

Förlåt för att jag är så tyst
funderar
fastnar med blicken.
Förlåt för att jag inte pratar
Förlåt för att du jämt måste säga något
medan jag inte kan komma på ett ord.
Jag är väl nervös eller något.
Förlåt.

Men tack för allt du gör
alla ord
blickar
Allt som betyder något och världen för mig.
Tack för din arm
om mina axlar
det värmer.
Tack för att du gillar mig som jag är
och inte för något annat
eller någon annan.
Tack för att du accepterar att jag inte
kan
vågar
vill
Och för att du frågar om det känns okej.
Tack för att du finns i mitt liv
för att du betyder världen för mig.
Tack för allt.
♥

Ni vill inte veta vad jag, Linnéa, Annie, Alexandra, Rebecka och Sofia sysslade med för cirka tio minuter sedan. Det vill ni verkligen inte. Men det finns förevigat på min telefon, så den som vill lyssna får be snällt.

Dagen, eller snarare gårdagen (med tanke på tiden) har varit ett stort W O W. Jag fick världens opportunity som jag självklart sumpade bort totalt, men jag kan ändå inte sluta tänka på det. Det var härligt, avskyvärt och underbart och allt som surrade i mitt huvud var SHIIT SHIIT SHIIT VAD SKA JAG GÖRA SHIIT. Låter grejt.

Jag tror inte att du läser detta, du i stycke två i detta inlägg, men om du ändå skulle klicka dig in här som du gjort tidigare så vill jag bara tacka för dagen. Jag är så glad och tacksam och högt och lågt över att du accepterar mig som jag är och allt är underbart. Jag saknar dig. Puss.