Har klarat av Eftersnack ännu en vecka! Tycker det är lika kul varje gång!! Jag älskar mitt jobb så mycket!!! Adrenalin!!!! Utropstecken!!!!!

Denna gången i Norrland med Anton Ewald och Alcazar. Ni som läste bloggy igår vet att min fysiska hälsa kanske inte riktigt var deluxe (för att tala klarspråk: sov värdelöst och trodde jag skulle kräkas under hela Uppsnack) men plötsligt hade jag världens snyggaste håruppsättning ihop med en av de finaste klänningar jag burit – och dessutom lyckats klämma ner två potatishalvor och en fjärdedels kycklingbröst i magen – och då verkade det släppa. Man ska aldrig underskatta tv-styling.

Klicka HÄR eller på bilden där jag och Anton glor skitkärleksfullt på varandra för att se Eftersnack igen.

Jag är hemma. Har packat upp, städat, handlat och lagat och ätit mat. Och efter det legat i sängen i några timmar. Det är en sån konstig känsla, att gå från att umgås med skittaggade människor tjugofyra timmar om dygnet med mer eller mindre ständig nervositet, till att komma hem där ingenting händer eller låter och inte behöva göra något alls. Deep shit.

Kan vi förresten prata om Alcazars discokula?

Jag undrar vem det var som kläckte den idén. Tänker mig att det måste ha låtit ungefär såhär:

Person 1: Okej. Så hur ska vi göra Alcazars nummer nu då?

Person 2: Hmm… ja, de är ju disco. Och show. Och energi. Och så mycket Mello det kan bli, ungefär.

Person 1: Precis. Disco… kan vi sätta upp en discokula i taket kanske?

Person 2: Jo… fast… känns inte det lite lamt? Detta är ju ändå Sveriges största tv-program.

Person 1: Du har rätt. Vad sägs om att vi bygger en ENORM discokula på två och en halv meter i diameter, som kan öppnas och stängas och hissas upp i taket, och DÄRI står Alcazar och liksom FÖDS ut genom discokulan som tre glitterbabys?!

Alla: Ha hahah hahah hh aahah haha

Christer Björkman: Klart vi kan göra det. THIS IS MELODIFESTIVALEEEEEN