Nu finns kommunfesten från Andra Chansen och Lidköping ute för allmän beskådan! Yodeladiho.

https://www.youtube.com/watch?v=OfvGmZBk9zU” width=640 height=360]

Nu ska jag åka till FRIENDS ARENA för min sista Mellohelg och så ska jag tänkasåhär många sittplatser gånger fyra följer mig på youtube.Vi hörs.

NU MINA VÄNNER! Nu är väskan uppackad! Bilderna är pillade på! Fingrarna är i sitt bästa bloggmode! Nuuuu KÖÖÖÖR VIIIIIII

Eller, ja. Hade så himla många bilder och kan inte bestämma mig vilka jag måste välja bort av de 32 jag redigerat, så vi tar detta i två etapper – lördag dag och lördag kväll – så får min beslutsångest en lite mildare uppgift att utföra.

Låt mig få presentera: LÖRDAG I LIDKÖPING

Vi börjar med en selfie. Alla blogginlägg blir bäst om man börjar med en selfie. Här är jag på hotellrummet, nyduschad och utvilad och med badgen redo på magen. Mot nya äventyr osv.

Någon, vet inte vem, vilket jag är jätteledsen över, har varje vecka suttit och tejpat såna här gubbar på golvet bakom scenen. Han dör på olika sätt varje lördag. I Örnsköldsvik blev han halshuggen, en annan vecka förblödde han. Här tror jag han får någon form av stöt? Budskapet var lite mer dolt denna veckan, men han är tecknet för hit men inte längre – såvida du inte vill bli ihjälsprungen av en stressad kameraman eller en sprintande dansare. Observera jättegärna vilken sida av varningen jag står på.

Ammotrack spelade. Var första band ut och jag tänkte shit vilken bra plats jag har här bredvid scenen, nu ska jag fota alla bidrag.

Lol. Nä. Det gjorde jag inte alls. Fota och att komma ihåg saker är inte egenskaper jag har på cv’t. Nästa gång jag tog upp kameran var en timma senare när Outtrigger spelade. Lokalpatrioten i mig vaknade och skrek HÄRRYDA KOMMUUUUUN med corna-nävar i luften.

Sedan, när min patriotism lugnat ner sig, kom jag plötsligt till insikt med vad som var på väg att hända. Dimman. Den närmade sig. Jag stelnade till. Var detta slutet? Vart kunde jag ta vägen? Hur får man snabbast ut tusentals människor ur en arena? Sedan insåg jag att jag inte var med i Hunger Games och att röken inte skulle ge mig dödliga kramper vid kroppskontakt. Då var det lugnt.

Sedan spelade Emmelie de Forest hennes nya låt Rainmaker. Det har regnat i Stockholm idag. Coincidence? I think not.

Och avslutningsvis från min lördag i Lidköping får ni en bild på mig och Lina, som ni som sett Eftersnack känner igen. Green room-reporten numero uno. Hon har alltid skitsnygga naglar. Avundsjuk.

Snart kommer bilderna från lördag kväll och efterfesten! C ya lateroz

Ps. Det var alltså Martin Stenmarck som gömde sig i Björne i förra inlägget. Grattis alla rättgissare! Ni ALLA får flera liter ära. Här. Ta för er.

WEHO! Ännu ett Eftersnack. Ännu ett adrenalinrus. Ännu en stolthet över att jag fixar att göra live-tv trots att Emmelie de Forest är mystiskt försvunnen trettio sekunder innan jag ska intervjua henne och jag inte ens förstår danska.

Jag gråter blod över att det bara är en enda gång kvar, men hela mitt hjärta hoppar över att jag tycker att det gick så bra, denna veckan också, och att jag tycker det är så djävulskt roligt och att detta är det enda jag någonsin vill göra i hela mitt liv.

Missade ni Eftersnack? Lugna puckz, klicka HÄR eller på bilden för att beskåda min jävligt snygga klänning och gött häng med fantastiska Linus Svenning och Helena Paparizou.

Nu ska jag njuta av den sista Melloresan innan finalen i Stockholm, äta god mat, headbanga med Outtrigger, diskutera hårvård med Stefan Koro, waila med Helena och jämföra klädstil med Martin Stenmarck. Sov gott.