När det blev officiellt att jag skulle leda Melodifestivalens webbsändningar förra året funderade jag hur länge som helst på hur jag skulle inleda det avslöjande blogginlägget. Det var det största som hänt mig och det gjorde det så jävla svårt att ens komma på vad första ordet inför avslöjandet skulle vara.
Nu sitter jag här igen och har inte en jävla aning om hur jag ska påbörja detta blogginlägg. Jag har nämligen något att berätta. Och det är skitstort. För mig, i alla fall. Jag vet inte ens hur jag ska säga det. Ni får en bild istället:
Selfie. Alla blogginlägg blir bra med en selfie. Gött, då har vi det avklarat. Då ska jag la bara beskriva vad ni ser på bilden. Det där är jag. Hej hej. Och i handen håller jag ett kontrakt. Bonnierförlagens Förlagsavtal med Honorarvillkor, Facklitterärt verk för vuxna.
Eller på svenska: ett bokkontrakt.
Bokkontrakt. Bokkontrakt??? Herregud min puls stiger bara jag tänker på det. Jag har fått bokkontrakt. Jag ska skriva en bok. En jävla bok. Jag ska ge ut en fysisk papprig platt färgglad textrik bok i höst. URSÄKTA MEN VA
Ni vet ju att jag suttit och skrivit på något oklart hela hösten. Det oklara blev ett femtonsidigt utkast om mens, menstankar, menstabu och mensskam som bokförlaget Forum gillade, och resultatet är att jag fram till den första mars ska skriva en hel bok om ämnet för publicering och försäljning lagom till oktober någon gång.
Jag har alltid tänkt att jag, innan jag dör, ska skriva en bok.
Nu ska jag göra det.
