Har ni testat yoga någon gång?

Jag gjorde det första gången när jag var 14. Det var fruktansvärt. Var vig som satan när jag var yngre, men ändå stod jag med ena armen snett ner över benet, andra armen i luften, nacken i 180 grader rakt uppåt och svor tyst åt yogainstruktören som mitt i allt detta bad mig ”sträcka ut ryggraden”.

Förra året testade jag yoga igen, för första gången sedan jag var 14. Nu har jag kört i snart ett helt år. Det är så jävla gött. Det är sjukt egentligen, hur min kropp gick från att vara vig men sämst på yoga, till att bli smidig som ett kylskåp men att älska yoga. Varje gång jag går ett pass, lämnar jag lokalen och känner mig ganska exakt såhär:

Plus att yogainstruktören vi har är sjukt bra. Jag har skrivit om honom förut, men känner att det är dags att outa hans namn. Anders, som yogar vid Hötorget, du är fantastisk! Sluta aldrig hålla yogaklasser! Sluta aldrig prata om hur stjärntecknena får mig att må, även om jag inte är helt hundra på att jag tror på det! Sluta aldrig förundra mig när jag tittar upp från min hundposition för att se dig stå raklång på huvudet och få mig att tänka tankar som ”vänta va” och ”ofta inte det där gör ont”!

Yogade i förmiddags mellan klockan elva och tolv och lämnade salen med en sån peppig känsla i hela kroppen. Ville gå fram till Anders efteråt och ba U DA BEST!!! men vågade inte. Så jag skriver ett blogginlägg om det istället. What to do.

Klockan är mycket för att vara en onsdag, jag har precis kommit hem från att ha varit på stand up-krog med Johanna, jag borde skriva på min bok men skjuter upp det till imorgon eftersom jag känner mig alldeles för trött och okreativ, MEN. Kompisar. Men. Tony Irvings favoritord. Eller Dermot Clemingdons. Clemengted. Clermader. Jag har aldrig följt Let’s Dance.

MEN.

Jag har något jag måste lätta från mitt hjärta. Något jag ikväll valt att kalla Dagens Preach. När jag flyttade in i min nuvarande tvåa i Stockholm hade jag själv inte många ägodelar, men jag hyr lägenheten möblerad så fick låna allt som fanns för tillfället. Bland annat, och detta är dagens stora men samt preach: duschskrapan.

Jag har bildgooglat i säkert fem minuter på alla möjliga kombinationer av orden vit + svart + prickig + duschskrapa men hittar ingen bättre bild än den här:

Den där duschskrapan. Vit med tre svarta prickar. Den räddar dagligen mitt liv. Av alla saker som borde finnas i en lägenhet har jag inget duschdraperi, vilket komplicerar saker och ting när ens favorithobby inte är att blöta ner ett helt badrum. Min duschskrapa, däremot, drar vattnet av golvet som om hen aldrig gjort annat. Vilket hen antagligen inte gjort. Men ni fattar. Moses tyckte det var svårt att sära på Röda Havet, i jämförelse. Likt Nevadas öken lämnar den inte en droppe så långt ögat kan nå. Dagens Preach går utan tvekan till min duschskrapa. Den är världens bästa duschskrapa.

Shoutout till mollysmix.blogspot.se som frälste internet med duschskrapebilden. Nu insåg jag att jag i och för sig bara kunde gått in i badrummet och fotat min duschskrapa, istället för att googla fram en bild på nån blöt jävla hund. Varför är jag en sån dålig bloggerska.