Blöggy. Nu ska ni få höra en vacker historia. Det började en helt vanlig dag, på en helt vanlig bokrelease, med en helt vanlig grattis-till-boken-present.

En chiliplanta. Vilket kanske inte är rätt sak att ge någon som lyckas med bedriften att döda en växt som inte ens behöver vattnas, men ändå. Jag blev glad.

Så jag tog hem den. Ställde den på köksbordet. Vattnade då och då. Undrade vart i helvete alla bladlöss kom ifrån. Lät dem sitta kvar (för att jag är en djurvän). Och idag tänkte jag att det var dags att leva ut min inre Farmvillare och SKÖRDA.

Tadaaa! Åtta små röda korvar som jag liksom bara bröt av från kvisten eftersom jag ägnade cirka två minuters googling åt ”hur skörda chiliplanta” utan att hitta något bra svar.

Sen läste jag nånstans att en kan trä dem på en tråd och hänga upp för att torka. Jättebra, tänkte jag, hemmagjorda chiliflakes är nog nice.

Så nu torkar jag chillis i köksfönstret like a pro.

Alltså!!! Där hänger de så fint, torrt och svalt och inte i direkt solljus. Love life. Brb, ska bara gå och lägga till chiliodlare på CV:t.