First of all: kolla vilken artsy bild jag tog på Johanna på pendeltåget imorse. Jag undrar också varför jag inte har tumblr.

Och så till saken: Hitta Nemo utgör så stor del av min barndom. Den kom ut 2004. TVÅ TUSEN FYRA. I DID MY WAITING. 12 YEARS OF IT.

Idag var vi på PREMIÄREN av HITTA DORIS!

Men inte för att vi är vilka nissar som helst, utan för att en av oss har en fecken röst i filmen!!!

Gissa vem av oss. Exakt. Jag.

Tadaaaa. Detta är min karaktär. Hon är namnlös men kallas för ”kycklingfisk”. Har överbett och läspar. En otroligt stark karaktär. Är ju till och med på affischen.

Filmen visades på iMax-bion i Solna, som tydligen ska vara jättespeciell för att den är stor. Eller något sånt.

Jag: Hur lång är filmen, förresten?

Johanna: Ungefär såhär lång.

Och den var bra! Mysig. Doris ska hitta sina päron. Spoiler alert: hon hittar dem. Jag grät en skvätt.

Sen var jag med i eftertexterna och min mobilkamera var seg så jag hann nästan försvinna. Men jag hann. Haha. 1-0.

Hitta Doris med svensk dubbning får 5 av 5 nässprejar! Mest för att jag även gör rösten till en liten krabba i ett akvarium men det hade jag glömt bort. Jättetrevlig överraskning.

Gokväll! Sitter i sängen med Bob the blob i knät och har panne.

Detta med outfits. Varför är bara vissa bra på det? Följdfråga: varför kunde inte jag fått bli en av dem?

Okej, jag ska inte vara för hård mot mina outfit-skills. Ibland klär jag mig jävligt snygg. Fast oftast bara när jag inte behöver det. Det är som att en alltid har snyggast frisyr precis innan en ska gå och lägga sig. En ba tack.

Så nu sitter jag här och stirrar in i garderoben med vetskapen att jag ska på bröllop på lördag (Jockiboi och Jonnas!!! HUR KUL) och har noll koll/idéer/fantasi/känsla för hur en klär sig på ett tv-bröllop. Hjälp!!! Jag har hittills tre förslag, med tillhörande åsikt:

Förslag nummer ett: pink muddafucka.

Heeelt ny aldrig använd skitsnygg klänning från Daisy Grace. Vill använda pga the amount of splitterny, men kanske för rosa och proper…?

Förslag nummer två: space wow cool.

Hade denna på min bokrelease i höstas, köpte den från Karen Millen, älskar den för att den känns coooooool och mycket ~*min stil*~. Däremot kanske inte så bröllopig. Idk.

Förslag nummer tre: floral sexi bae.

Somrig!!! Härlig! Gullig! Fin! Får snygga ben i den! Fast får en visa knäna i kyrkan? Blir gud arg om jag embracear min kropp?

And that’s that. Hjälp mig välja tack. Och motivera gärna. Utförligt och nyanserat, tack. Nu ska jag fortsätta stirra in i garderoben. Gokväll.

Hej blöggy.

Idag var jag äkta wannabe-författare. Satt på fik och skrev om hittepåpersoner med tuschpenna i en enorm anteckningsbok medan jag åt lunch.

Halvgod soppa. Flötigt surdegsbröd. Svingod liten sallad. Och typ fyra A4 klotter till vad som eventuellt jättekanske blir min nästa bokbebis.

Sen gick jag och Johanna på EVENT. Sephora hade visning av sin SS16-kollektion. Vänligen observera denna feta selfiespegel.

Har så jävla mycket primertester på händerna nu. Känner mig som en babyröv. Helt oförstörd. Det är magiskt.

Imorgon ska jag göra något helt sjukt och jag har inte bestämt mig för om ni ska få veta imorgon eller i en vlogg på måndag. Ödet får avgöra. Önska mig lycka till.

Vad gjorde ni inatt? Jag tog en löprunda.

Blev inbjuden att delta i världens roligaste grej. Nike arrangerar löparträffar så jag hängde på deras Nike Winter Time Speed Run. Det är inte bara loppet med längsta jävla namnet någonsin utan även en TIDSRESA!!! Loppet började 02.00 och slutar 02.00. Say w00t. Men ja. Helt sant. Det här med att ställa tillbaka klockan till vintertid är en fett cool grej.

Så klockan 01 åkte jag till gamla stan. Fick ett lysande armband.

Frös lite. Men armbandet doe. Totally worth it.

Sen fick vi höra reglerna. Vi skulle springa i en timme. 12 gånger 5 minuter. Dessa fem minuter var indelade i intervaller. Springa snabbt, springa långsamt, sen snabbt, sen långsamt, sen promenera.

Jag var såklart med i snabbaste gruppen som sprang på 3,20 per kilometer. Eller. Kanske långsammaste gruppen. Som kanske joggade. Långsamt. Eventuellt.

”Hallå, se ut som att ni älskar livet och inte alls tycker att det är jobbigt med intervaller klockan två på natten!! Oj då. Den blev lite oskarp. Jag tar en ny.”

”Underbart. Tack.”

Kubbade helt ärligt snabbt som fan och har till och med lite ont i ljumsken idag. Inte sprungit så hurtigt på aslänge. Nöjd som ett barn med en godispåse efteråt. Eller typ nöjd som en Clara Henry med en rödbetsburgare.

Mmmmm. Gissa hur gott jag sov sen:

1. Lite gott
X. Lagom gott
2. För gott. Typ sådär äckligt gott så att andra blir avis. Och en har ju själv egentligen ingen aning, för en sov, en var ju liksom inte vid medvetande eller nåt, men det känns i kroppen att fy fan såhär gott kan en inte sova ofta för då blir livet automatiskt för bra. Lite jävligheter måste en ju ha.

Hay blöggy. Ligger i min soffa invirad i min fleecefilt som en burrito och fryser. Tror jag håller på att bli förkyld. Igen. Så sorgligt.

Imorse var jag på en pressfrukost med Sony, som släpper en ny serie hörlurar. Och, jag är en estetiskt lagd människa. Jag gillar symmetri. Jag gillar färgskalor. Kan vi därför, med detta i bakhuvudet, diskutera inredningen på frukosten?

Kom in. Såg detta. Öppnade snapchat snabbt som fan så att jag kunde kräka regnbågar.

Varje hörlursfärg hade ett frukostbord. Röda bordet hade typ skinka och jordgubbar. Lila bordet hade typ blåbär och yoghurt. Svarta bordet hade kaffe. Jag. Alltså. Det. Va. Ja. Ja. Jaaaaaaa.

Fick en genomgång av hur bra h.ear on-lurarna tydligen är och allt jag kunde tänka på var om det var en ordvits. H-ear – [aytch]-ear – each ear. Eller???? Det är briljant, i så fall. En lur för varje öra. En vet ju liksom hur jobbigt det är när lurarna slutar funka i ena örat. Sucks.

Fick testa dem också, i ett musikquiz. Kul!! Men jag förlorade. Hehe. Var glad ändå pga hade blåbär och macarons.

Bra frukost. Tack Sony. Fortsatt god dag.