God kväll bloggy. Jag har jobbat med nya Häng med Clara Henry hela dagen och klippt mellovlogg hela kvällen och nu är jag så trött att jag avlider. Men innan jag avlider måste jag ju blogga, insåg jag. Kan ju inte avlida och inte ha bloggat för dagen. Vad vore jag för tönt då. Jag vet inte.

Jag måste sluta sjunga med i musiken när jag filmar. Speciellt på krogen. Typ mello-efterfest. Vilket jag inte kommer uppleva igen på ett tag, men ändå. Har precis plågat mig igenom tre minuters Hey Ya från i lördags och om jag var avlidsbenägen innan är jag definitivt på dödsranden nu.

Ska se när jag hinner filma själva vlogg-delen, men förvänta er inte något på några dagar – jag jobbar hela denna veckan och har ingen ledig kväll förrän på fredag. Och då kanske det har hunnit bli för mörkt för att filma. Vi får se. Tills vidare får ni ett par bilder på vad vi filmade idag:

Var vi i ett dataspel? Hälsade på hos en framtidsklan? Eller hängde med under inspelningen av nya Avatar? Alla undrar ingen vet

Oui, mesdames et messieurs, det kan kanske eventuellt maybe vara ännu en nässprayssketch in the making. Ni får verkligen inte missa nya Häng med Clara Henry. Premiär 31 mars. Stay tuned.

Om ni hade varit min kamera och hängt med mig i lördags hade ni fått beskåda detta trevliga. Och ja, jag lovar detta är det sista jag bloggar om Mello. Förutom mellovloggen som kommer någon gång i dagarna, så fort jag hinner filma vloggdelen någonstans in emellan Kanal 5-inspelningarna. Men annars – SISTA!

Innan genrepet mitt på dagen smet jag upp på läktaren och tog den här bilden. 28’000 människor får plats på alla dessa säten. Ta dessa säten gånger sju och ni får antalet prenumeranter jag har på youtube. Det underhöll jag mig med att tänka medan jag stod där uppe. Sedan halvsprang jag ner i fullskalig panik och verklighetsångest.

Ifall ni inte trodde mig förra veckan – här är veckans döda hit-men-inte-längre-gubbe. Finalen till ära var han sprängd. En arm fanns upptejpad på väggen fem meter fram. Den var dock lite svår att få med på bild.

Firade ett avklarat sista Eftersnack med en banan i logen. Bytte om till uppsnack-långklänningen till efterfesten. Den var så himla snygg. Är så brutalt lycklig över att jag får behålla alla kläder från turnén. Välkomna till mitt liv, alla skitsnygga klänningar.

Var såhär glad nöjd stolt lycklig.

Sen var det efterfest, från vilken jag har en endaste bild och det är ovanstående. Kom fram lagom till att Sanna sjöng sin vinnarlåt live på en scen som stod uppsmälld i mitten av lokalen. Hon är så himla duktig och så värd sin seger.

Sen hängde jag med min fina redaktion, HejaInternet, Melanie, Mahan Moin, Josef Johansson, Outtrigger, Oscar Zia och en av herr Ewalds dansare som prompt skulle påpeka samt klämma på mina gäddhäng, och be mig känna på hans egna icke-existerande. Det är där jag förvarar min ödmjukhet, ditt gubbslem.

Sedan åkte jag hem och sov. Det var skönt. Ännu ingen konstig tomhet över att det är över, men en viss vemodan över att jag inte får åka iväg nästa torsdag igen. Det har varit så jävla roligt. Tack igen för att ni har följt med hela vägen och varit så jäkla taggade och glada, även de veckor då det gått mindre bra. Jag är så glad att jag har er!

Godkväll bloggys. Om en timma är det genrep OCH………… jag har några live-repliker!!! Everybody say WEHO

Såhär fin är jag ikväll:

Har blivit benådad klackskorna och får gå i mina converse om jag vill. Det vill jag. Det ska jag. Frick yeah. Enda dumma är bara att jag måste knyta upp kjolen utan klackarna. Det är en rätt lång klänning på en rätt kort kropp.

Har till och med fått några extra lösögonfransar. Ser ni? Kan inte komma över hur feta fransar jag plötsligt blev ägare till. Vill aldrig ta av mig dem.

Nu ska jag gå och titta på repet. Hejdå.

Hej followerz. Vad gör ni? Jag gör inte mycket. Sitter och slöklipper det jag filmade i helgen och läser mina mail. Just nu ögnar jag igenom schemat för helgen.

Åh ni kanske hade svårt att läsa. Texten är ju lite liten. Låt mig förtydliga:

KAN VI SNÄLLA diskutera hur taggad jag är. Snälla. Låt mig få berätta hur taggad jag är. Okej? Okej. Bra. JAG ÄR SÅ TAGGAD ATT JAG KREVERAR. Förra året tittade nästan 2,7 miljoner på det direktsända eftersnacket i SVT1. Okej, nog för att jag nu vloggat sex veckor i rad inför 3 miljoner plus, men detta är annorlunda. Detta är i en programledarroll. Detta är stort för mig. Okej? Okej. Bra.

Nu ska jag gå och underhålla min hybris. Hejdå.