Kompisar! Jag lever! Eller, alla delar av min kropp utom fötter, knäveck, ljumskar och ländrygg lever. Nyss nämnda områden är hyfsat döda alt. döende. Men jag, jaget, Clara, lever!

Be mig om mina spontana känslor såhär efteråt. Jo men gör det. Okej, min första känsla är aj. Tänker fy fan. Jobbigt. Min andra känsla är what. Som i wft-jag-klarade-det. Har aldrig sprungit mer än en mil och idag dubblade jag det. Utan problem. I am friggin proud.

Innan. Och efter.

Twittrade och instagrammade åt Göteborgsvarvet hela vägen runt. Vet inte hur många som ropade ”sluta smsa och kubba istället!”. Jag kände mest att well, det är jag som springer 21 kilometer och inte du. Dessutom jobbar jag. Får alltså betalt för att motionera idag. Sug på den en liten sekund.

Avenyn. Aj. Lätt jobbigaste biten. Så varmt att hela nyllet brände. Är glad att ögonen inte sitter i armarna så att jag sett hur jag såg ut. Kan inte ha varit en vacker syn.

Men fyra kilometer senare var jag i mål! Med genomblöta strumpor, leriga skor och världens mest efterlängtade medalj. Om jag har på mig medaljen nu, hemma i soffan, medan jag bloggar detta? …kanske.

Och så blev det thaimat. Tack gode gud för thai. Tack gode gud också för det faktum att jag inte blir dålig i magen av kyckling (som jag blir av rött kött pga inte ätit på sex år) för detta var den godaste fågel jag någonsin lagt på tungan.

Nu ska jag… nä. Skoja. Ska inte göra ett skit. Om godisätande och medaljpussande ingår i ”inte ett skit” är det precis vad jag ska göra.

Häromdagen nämnde jag att vi flyttar om en och en halv vecka. Sen insåg jag, har jag nämnt tidigare att vi ska flytta om en och en halv vecka? Har jag sagt det alls, att vi flyttar från Odenplan?

Om inte – vi flyttar om en och en halv vecka!!!

Till Hornstull. 25 maj. En etta på översta våningen med gigantisk balkong i söderläge, så vi kan göra allt från att äta frukost till att knapra kvällschips i sommarsolen. Hyr av ett par som flyttar till Bangladesh, skrev på kontrakt i februari och har längtat minst en gång om dagen sedan dess.

Igår packade jag halva dagen. Allt jag äger ligger fördelat i två och en halv flyttlåda plus en resväska. Och det läskiga är att, eftersom jag nu åker hem till Göteborg och är där i tio dagar, detta alltså är mina sista timmar på Odengatan. CRAYZEE. Sen flyttar vi. Det känns helt sjukt. Och roligt. Och konstigt. Men mest roligt.

Vi kommer inte ha diskmaskin eller tvättmaskin i nya lägenheten. Vilket gör mitt lata hjärta lite ledsen. Men å andra sidan kommer vi ha en balkong. Japp. En balkong. Fatta vilka snygga vloggar jag kommer kunna göra.

Nu ska jag till tåget och åka hem till familjen Henry. Hejdå.

Åker tåg mot Göteborg. Har hela musikarkivet på shuffle.

Just nu: diggar skitmycket till min guilty pleasure från 2007 – Avril Lavigne.

YOU MAKE ME SO HOT MAKE ME WANNA DROP YOU’RE SO RIDICULOUS I CAN BARELY STOP I CAN HARDLY BREATH YOU MAKE ME WANNA SCREAM YOU’RE SO FABULOUS YOU’RE SO GOOD TO ME BABY BABY YEAH

Men hallå!!! Ni kan ju inte sova än?! Ni har ju inte kollat på min Mellovlogg från Göteborg som jag precis lade upp!

https://www.youtube.com/watch?v=k90R18BB2A8″ width=640 height=360]

Sådär ja. Bra jobbat. Nu får ni gå och lägga er. God natt.

Okej, kan vi bara ta en sekund eller två och begrunda hur underbara vänner jag har?

De satt asglada och asglittriga på parkett med denna skylten. We <3 Clara. Skrek rätt ut när jag såg dem. Shit.

Sen hittade Sonja en annan skylt som någon dumpat. Men det var ändå mig de hejade på, alltså. Mig. Japp.

Nu har jag druckit en kopp te på hotellrummet och försökt lugna ner mig trots att min hjärna är helt AAAAGHLKUÖAKEHRÖKN så snart antar jag att jag får pallra mig ner till efterfesten och äta snittar och dansa tills klockan 06. Visst låter det hur jobbigt som helst. Jag vet. Jättehemskt.

Tack igen, denna veckan också. Till alla som stöttar och peppar oavsett vad journalister och andra tycker. Ni är så himla bra. Sov gott!