GODMORGON

Här sitter jag i min ensamhet och äter morgongröt. Det bästa med att vara ”frilans” (skriver citationstecken eftersom jag faktiskt inte har en aning om vad jag är) är dagar som dessa. Idag har jag ingenting planerat. Nothing. Nada. Eller, jo, min plan är att strosa i affärer med Johanna och sedan äta avslutningsmiddag med Valfeber-produktionen.

Skål för det.

Ding. Skål.

I övrigt känner jag mig som en planka. Om plankor haft känslor, vill säga. Testade ett nytt pass på gymmet igår som involverade kondition, box, karate, kickbox och capoeira, och detta är första gången under mina 20 år som frisk och aktiv kvinna som jag har träningsvärk ända ner i ländryggen. Först trodde jag att min ryggmärg börjat svika mig. Sen ba ah. Box igår. Just det ja.

Ibland har en smarta dagar i livet. Som häromdagen, när jag storhandlade och insåg att det blir billigare i längden att köpa ett helt kilo ost istället för halvkilot som dessutom tar slut snabbt.

Ibland har en inte lika smarta dagar. Som idag. När jag vaknade med igentäppt näsa, superslemmiga lungor och ett spinningpass klockan elva.

Jag har kräkts slembollar en gång tidigare i livet, men jag ska erkänna att jag idag inte var långt ifrån en andra gång.

Shit jag har varit för upptagen med att joddla på mitt rum åt att Mello äntligen är officiellt, att jag helt glömt bort dagens NÄST viktigaste uppdrag!

JAG VAR JU PÅ YOGA!

Jag:

Eller POWER YOGA som det så fint heter. Vet ärligt talat inte skillnaden. Det var jag och en annan i gruppen som aldrig kört innen (eller – åtminstone inte sedan jag var 13 år) men det vågade jag ju inte säga när instruktören frågade. Man är väl svensk, för bövelen.

Yogan var okej, men det jag älskade mest var utan tvekan instruktören. Lång, superspinkig herre med runda glasögon, som berättade för oss att vi alla är fångar inlåsta i våra egna kroppar och enda sättet vi kan känna friheten vi upplevde innan vi föddes är genom att utöva yoga. Han hade inte heller några större problem med att hoppa (!) från plankan till att stå på huvudet.

Jag ba mhmm jaha :-) *knäcker ländryggen*

Jag har tänkt lite. Är det verkligen supersmart att börja sitt livs första gymliv imorgon med ett en-timmas power yoga-pass? Nä. Det tror jag inte. Speciellt eftersom jag inte tränat aktivt på typ ett år.

Lösning: gick till gymmet klockan 10 imorse och kände lite. Pillade på femkiloshantlar i tio minuter och blev så svag att armarna darrade. Körde någon rump-baklårs-lyft-åhej-maskin och halsade sedan hela vattenflaskan för att jag inte skulle svimma.

Gött att man ska springa Göteborgsvarvet om tre månader.

Sen är det här med maxande muskelknuttar ett oerhört intressant fenomen. Jag tror jag ska skriva en krönika om dem i nästa vecka.

Jag har köpt gymkort! Jodeladiho! Är nu ytterligare ett av alla nyårslöften som kommer köra stenhårt i två veckor och sedan tappa allt.
 
Kroppsdelar jag ska böffa till i januari:
 
– Armar. Det känns inte bra att jag inte kan hålla Splays två kilo tunga Canon C300 med utsträckta armar i mer än fem sekunder.
 
– Lår. För att det är snyggt med jeans och tydliga baklårsmuskler (är det förresten bara jag som tycker baklårsmuskler är nice? Såg så konstigt ut när jag skrev det att jag började tveka på om jag kanske faktiskt är dum i huvudet ändå)
 
– Öronen. Nä jag skoja. Tänk när utseendehetsen går så långt att man börjar köra örsnibbspress på gymmen. Lol.
 
 
Är så taggad att jag redan bokat in mig på ett yogapass på måndag, trots att jag provade yoga för typ tre år sedan och tyckte att det var det värsta jag någonsin testat i träningsväg. Fatta hur taggad jag är då.