Mitt sommarjobb är över! Hallå P3 har en vecka sändning kvar och den veckan befinner jag mig i Göteborg. Jag är med andra ord, efter 9 veckor i etern, en officiell icke-radiopratare.

Linnea, jag och producent-Karin. Bästa teamet. Fem av fem nässprayar.

Programmet igår var så himla roligt!!! HanaPee var gäst och jag satt vid spakarna medan Linnea sprang och fiskade lyssnarfrågor på stan. Bästa frågan: om du fick välja en frisyr som alla dina fans skulle ha, vilken skulle det vara? Shoutout till Hannas alla fans. Bästa frågorna på hela sommaren.

Sen gick vi och åt hejdå-lunch. Pizza, pasta och jag valde caesarsallad med scampi som jag, för sent, insåg är såna dumma räkor som en inte borde äta eftersom de är superomiljövänliga. Så jag åt dem med jättedåligt samvete. Helvete vad goda de var. Jävla skit.

Jag tog med skaparna hem för att dumpa min dator och lite grejer. Trodde att jag var trött efter två timmars livesändning, tills jag hittade dessa två i mitt vardagsrum.

Nu åker vi snart mot bästkusten!!! Göteborg here I come! OBOJ!!!

Min mobil är helt varm av att ha kollat twittermentions en gång i minuten sedan klockan 13. Är helt slut. Ligger i sängen och tuggar tuggummi.

 
Idag kan jag titulera mig SOMMARPRATARE. Ni fattar inte hur coolt detta är. Eller så gör ni det. Ni kanske fattar mer än vad jag gör det.

 
Jag och Johanna korkade upp finchampagne, plockade fram jordgubbar och kakor och satte oss på min innergård. Klockan 13 sändes det och jag höll på att bajsa på mig.

 
Och sen rullade det på. I 90 minuter. Jag berättade om saker som jag tycker är intressanta. Folk lyssnade och hade åsikter. Jag har till exempel ingen aning alls om hur jag ska handskas med alla totala dissektioner från Aftonbladet, Expressen, Göteborgsposten osv, som tagit sig friheten att tolka varje ord jag sagt, när jag egentligen bara ville berätta. Klart det ligger en djupare mening bakom vissa saker, men andra grejer är bara historier, och det gör jag ju för er. Mina följare. Ni som vill veta vem den riktiga Clara är. Jag gör det inte för journalisterna. Journalisterna kan slänga sig i väggen. Det är ni som räknas. Det är era åsikter jag bryr mig om.

Foto: Jonas Ekblom/Sveriges Radio

Har lite ont i huvudet av att försöka inte ta åt mig av det negativa och att faktiskt fatta det positiva. Ska kurera mig med lite Orange is the new black. Tack för allt. Ni är bäst. Puss och kram.

Nu åker vi till England! En veckas softa i farfars lägenhet med coleslawbaguetter, en veckas gå på stan i High Wycombe i sol och kjol, en veckas träffa Emma Watson-lookalike-kusin, en veckas magisk kinamat från den lokala småstadsrestaurangen.

Min käre gamle halvsenile farfar har aldrig hört ordet uppkoppling så är inte helt säker på hur bra jag kommer kunna blogga. Men you know the deal. Jag bloggar när jag kan osv.

Hoppas inte flyget kraschar. Hejdå.