HALLOJ

Jag är i Göteborg! Igår var jag och Johanna på Lindex 60-årsfirande. Största födelsedagskalas jag någonsin varit på. 1500 personer som alla går klädda i Lindex är cray cray.

Först blev jag stylad av en Lindex-människa från Stockholm. Jag hittade direkt vad jag ville ha på mig och sprang sedan barfota runt i butiken för att hitta passande smycken.

Jag är så ambivalent i frågan om jag gillar att vara uppklädd eller inte. Jag gillar det, men då ska det vara på mitt sätt. Det vill säga finkläder med slitna vans och slarvig frisyr. Jag klär ner mig själv i protest mot det finklädda, typ. Lindex-människan tyckte till exempel att jag skulle matcha byxdressen med pumps eller boots. Det tyckte inte jag.

Sen åkte vi inhyrda bussar till hEmLiG FeStLoCaTiOn dvs Hisingen. Tittar ni riktigt noga kan ni se en viss Adam Lundgren-hjässa kika fram i vänsterhörnet.

Först var det modevisning. Två gånger innan det började ropades det ut i högtalarna att ”the use of camera or video recording devices is strictly prohibited”. Sen kom första modellen ut på scen och alla tog fram mobilerna för att fota.

Sen spelade Icona Pop och jag fick bara dåliga bilder på dem.

Kolla! Vad fint! Göteborg! Ge mig arseniiiik bapa-paaa.

Sen var det fest och jag blev ofantligt starstruck av att se Petra Mede på dansgolvet. Alltså, starstruck på riktigt. Kunde inte sluta stirra. Hon tyckte säkert jag var skitstörig. Jaja. Kul kväll ändå.

Hej följare. Behold: selfie jag tog för tre minuter sedan i ett plötsligt ögonblick av jaghardeträttgöttdettabordejagbloggaom:

Idag är en sån dag där det enda som stått på min Att Göra-Lista har varit ta ut soporna och gå till återvinningen och jag ändå inte gjort något av dem.

Istället har jag skrivit på mitt bokprojekt (som jag ändrat helt – har valt att fördjupa mig i ett enda tonårsämne istället för tio – men det är en annan historia) och sett How I Met Your Mother S05 i sängliggande position. Funderade på om jag skulle duscha men kom fram till att jag inte orkade.

Välkommen till Claras life, livet som lat youtuber och projektanställd nästan-ungkarl.

Hej följare. Vad gör ni? Jag sitter i lägenheten i trosor och linne och äter lax.

Kom precis hem från Göteborg. Hem som i att Göteborg visserligen också är hemma, men Hem 2,0. Älskar att komma hem! Älskar att ta sista steget över tröskeln, släppa alla tunga väskor, dra av byxor och bh och bara vifta loss med tuttar och skinkhalvor. Det är bäst.

Älskar dock inte lika mycket att inse att kylen är tom, likaså min mage, att jag måste packa upp trots att jag inte vill och att jag ska ha skrivit ett tiominuters tal om varför jag pratar om mens på youtube till en feministisk fest på Pride på fredag.

I vilken ände ska jag börja, liksom? (Ifall ni är nyfikna började jag med att handla. Sen äta. Nu ska jag skriva tal. Upp-pack får bli nån annan gång.)

Hello daybook on the interwebz. What’s up?

Jag har precis kommit hem från Göteborg med en mango/spenat/citron-smoothie i magen. Låter svinläskigt och såg lika läskigt ut. Smakade delicious.

Träffade mina gamla högstadiekompisar Anna, Jessika och Annie. Den ena älskar hundar och att plugga men jobbar för tillfället inom vården. Den andra har precis som jag flyttat till Stockholm, men pluggar juridik, hänger på Stureplan och jobbar stenhårt på att skaffa sig stockholmsdialekt. Den tredje bor kvar i Gbg och pluggar teknik på Chalmers.

En väldigt omaka kvartett, kort sagt. Lite därför jag tycker om dem också.

Nu ska jag äta, gå och lägga mig och spela Kardashian. Fråga: hur är det möjligt att det dras 4 energi av att take a break? Dubbelmoralens moder. Get your shit together, Kim.

Gokväll readurz!

Idag var jag och fyra femtedelar av familjen (eftersom den femte och yngsta föredrog att sova till 12 och vara klassisk trotsig tonåring) på vårt sommar-stammis-ställe: Åsa!

Så vem är Åsa, kanske ni undrar? Det undrar jag också. I tjugo år har jag undrat vem Åsa är döpt efter. Alltså stället. Vem platsen är döpt efter. Jag insåg precis att allt blir så mycket krångligare när platser har människonamn. Precis som människor som har djurnamn. Min morbrors förra hund hette Oliver, och i hela mitt liv har jag haft skitsvårt att ta folk som heter Oliver på allvar eftersom de heter ett frickin hundnamn.

Här låg vi och hade det gött i alla fall. Mitt i Åsas varma och kärleksfulla livmoder.

Jag hade såhär kul. Ser ni att jag blivit lite brun?! Haleluja! Preach it! Ginger power, huzzah!

Kimba hade såhär kul. Hon är alltid brun. Hon fick, precis som den sovande femtedelen som låg kvar hemma, mammas och pappas gener för gött och solvänligt pigment. Vems gener har jag fått??? Är min pappa verkligen min pappa? Har brevbäraren en viktig roll i mitt oskuldsfulla och lyckligt ovetande liv? To be continued.

Nu ska jag gå ut och springa eftersom detta är enda tiden på dygnet som det är möjligt utan att dö av värmeslag. Gonatt.