Igår tog Sonja studenten. Sonja, som jag känt sedan ettan på gymnasiet. Som flyttade till USA för tre år sedan och som jag och Asta saknade skitmycket. Som kom hem efter ett år och återigen blev del av vår trio. Som är så himla intelligent, rolig, energisk, positiv och är bäst på att hångla. Jag stod vid utspringet som en stolt mamma. (Inte lika stolt som hennes egen, dock. Hon var jävligt stolt.)

Blev så blodigt nostalgiskt när jag såg dem springa ut. Var på fullaste allvar exakt lika spänd/nervös/förväntansfull innan låten gick igång som jag var för ett år sedan när jag själv skulle springa ut.

Jag och Asta tänkte att vi ville hänga något om halsen på henne, så vi köpte en billig, lila fjäderboa. Som förstörde både klänning och hatt och färgat båda lila under flak-åket, tydligen. Oups.

Två av mina bästa vänner in da worldzz

Någon delade ut såpbubblor och plötsligt hade alla såpbubblor. Jag ba HALLOJ och grät kamera-glädjetårar.

Sedan var det mottagning hos familjen Román. Mamma Román och Pappa Román höll tal och jag var två och en halv millisekund från att börja böla.

Av mig och Asta fick den numer skolfria en prickig skokartong med venussymbolen…

… innehållande feministisk litteratur – så som Simone de Beauvoir, Hur man botar en feminist, SCUM-manifestet (hehe) – F!’s valskiva och en flaska mousserande rosévin med en passande, hemmagjord etikett: Sonja – grattis på studenten och krossa patriarkatet.

Och två änglar. För att bokmärkesänglar alltid behövs. Typ.

Grattis Sonja. Ily.