Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Typ som varje gång jag gör mina kompisar besvikna för att jag inte orkar dra vidare efter en utekväll. Eller som när jag säger att jag kanske följer med någonstans, för de vet att ”kanske” alltid slutar med att jag inte vill. Eller som att jag alla gånger av alla hellre går hem, somnar i min egna säng, vaknar själv och äter frukost med mig själv, än att sova över hos någon och hänga dagen därpå. Eller som när jag inte vill följa med på spelningar eller till Grönan eller Liseberg för att jag inte orkar bli igenkänd. Eller som när jag åker hem till Landvetter och bara är hemma med min familj och skogen i flera dagar, för där känner jag minst press i hela världen på att behöva vara någon.

Jag är så dålig på vardag. Så dålig på att vara ”ung”. Skitdålig på att göra det som alla andra gör och borde göra när de är 21. Vet så många som har kallat mig tråkig. Jag vill inte vara tråkig. Samtidigt vet jag att alla gånger jag försöker ändra mig, åtgärda felet, vara ung och utåtriktad och fri så får det mig att må dåligt.

Jag mår bra av att vara själv. Ladda batterierna. Gå ensam i skogen och skriva as-självutlämnande blogginlägg. Sånt gillar jag.