HEJ BLOGGEN!

DID YOU MISS MEEEEE (*skriker fast med Moriarty-rösten från Sherlock*)

Jag har inte bloggat på hela 2017. Wow. Life as a blogger. Tack Nöjesguiden för att ni betalar mig per klick. Och nu kanske ni förväntar er ett förlåt-jag-ska-bli-bättre-inlägg, men NÄHÄ! No ragrets! Jag har mått superbra av att inte blogga! Tjohoooo!

Jag har typ ändå bara repat, mer eller mindre hela januari, inför det där lilla giget som börjar nu på lördag. Och nu är jag i Göteborg! Varsågoda för dagens selfie nummer ett, som jag skulle vilja kalla ”den leende tågresenären”:

DET ÄR SÅ SJUKT att det faktiskt händer nu. Melodifestivalen. Herregud. Fick någon form av sammanbrott igår runt fem-snåret för jag tror att jag för typ första gången insåg vad det är jag ska utsätta mig för. Jag har vetat detta sedan juni och nu fattade jag. Typ som att bränna sig på en spisplatta och känna stinget en stund efteråt. Sju och en halv månad efteråt. 

Men nu känns allt bra igen för jag ligger nedbäddad i en hotell-dubbelsäng i ett hotellrum som är typ tio kvadrat större än min egen lägenhet.

Dagens selfie nummer två, som jag kallar ”blir en verkligen sådär jävla glad av att tvätta bort sminket”.

Så idag har vi anlänt, käkat lunch, repat manus, repat resultatpresentation, provat scenen, ätit middag, repat dansnummer och åkt tillbaka till hotellet. I exakt den ordningen. 

Har, turnén till ära, köpt ett helt nytt kit med hudvårdsprodukter. Alltså allt i samma serie. Sminkborttagning + tvätt, ansiktsvatten, kräm, peel och mask. Den inre tillfredsställelsen över detta är svår att beskriva. Får dock inte visa dem här på den lelle blöggen, eftersom jag är en god public service-medarbetare, men något som jag får visa är min nästa selfie som jag skulle vilja kalla ”förkyldningsblåsa”:

Har på riktigt världens största blåsa innanför läppen som gör ont som en liten djävel. Svider när jag käkar gör det också, så livet är mer eller mindre över. Huskurer? Någon? Snälla?

Anyhoo. Läggdags nu. Sov gott.

ALLTSÅ HEJ HALLÅ AND LORD ALMIGHTY

Det är söndag. Jag har haft en kul helg. Detta har hänt, på ett ungefär: Justin Bieber. Asta och Johanna. Betydligt mer öl än vad jag brukar dricka. Storstädning. Långpromenad. Och så var det en liten presskonferens på SVT i fredags, om vilka som leder Melodifestivalen nästa gång. Vilket ju råkar vara David Lindgren, Hasse Andersson… och jag.

Herregud. Det är så himla himla himla roligt (OCH SKÖNT!!!) att äntligen få prata om detta. Jag har vetat det så länge att jag ibland gått och glömt bort det. Sen har något tagit upp ämnet och jag har blivit akut bajsnödig pga förväntan och nervositet såhär ett halvår i förväg.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Okej. Nu ska ni få höra allt.

I början av juni fick jag ett mail från en som heter Anders Lenhoff. Han ba ”hej Clara, jag har ett jobb jag skulle vilja prata med dig om som jag tror du skulle gilla. Ring mig när du kan” varpå jag går all in diva-mode och ba ”lol, vi har träffats typ en gång i andra jobbsammanhang och jag har inte tid att tacka nej till vad-det-nu-än-är över telefon, du kan berätta vad det handlar om över mail”. Anders svarar då typ ”okej, hade helst tagit detta på telefon, men hur som helst. Jag är producent för Melodifestivalen 2017 och skulle vilja ha dig som en av programledarna”.

När jag får mail nummer två har jag precis kommit hem från jobbet på radion. Sitter på toa och ögnar snabbt igenom. Blir helt jävla paralyserad. Börjar flina som en idiot, och börjar även komponera ett snabbt svar. Sen inser jag att jag för helvete inte kan tacka ja ÖVER MAIL till att programleda fucking MELODIFESTIVALEN, så jag spolar tvättar händerna och ringer upp från dolt nummer, och Anders svarar direkt: ”Hej Clara!”

Och så tackar jag ja. Såklart. För det här är mitt absoluta drömjobb och jag är så glad och ärad och fnissig över att ens ha fått frågan. Men jag får inte veta vilka de andra tillfrågade är, för allt ska gå genom så himla många människor, och vi – vilka vi nu är – ska passa tillsammans och täcka en bred målgrupp och allt det där.

Sen går det en hel sommar och jag, varje gång jag har PMS, målar upp ett worst case scenario att visst, Anders kanske tycker att jag skulle vara lite småkul som programledare, men att alla andra som bestämmer på SVT skulle ba ”nää men hörrni vi kan ju inte ha en menstjej som tror att hon är rolig som leder Mello xD”. Jag slutar jobba på radion, går på semester, jag och mamma åker till Grekland. Och så den första september, när jag ligger på en strand på en öde ö utanför Skiathos, så ringer Anders igen och säger att det är klart. Jag, David och Hasse är klara för mello. Då tog jag en selfie:

Och sådär gick det till, barn! Då var jag hyfsat glad! Och är så glad nu att det är offentligt! Har varit så nära på att försäga mig hundra gånger. Typ på Bokmässan, när GöteborgsPosten frågade vad som händer framöver. Jag ba ”åhhh jag ska göra en jätterolig grej i vinter som blir offentligt nästa fredag! (här inser jag att hela mediasverige vet exakt vilken presskonferens som hålls nästa fredag och får sprutsvettspanik att jag försagt mig*) eller i höst menar jag! Och det blir offentligt på lördag! Tror jag! Jag vet inte riktigt! Hihi!”

Ja. Och det var typ det. Kul att ni är lika glada och taggade som jag!!! Tack för alla grattis! Nu måste ni titta på mello! Ni har inget val!

Hello blöggy. 

Igår gjorde jag en photoshoot för Kupé! Ni vet tidningen som ligger i stolsfickan på alla SJ-tåg, som en läser när den har en rolig framsida/en har glömt hörlurarna/en har tjugo minuter kvar av resan och inte tycker att det känns värt att påbörja ännu ett avsnitt av nån netflix-serie.

I november kommer mitt face pryda omslaget. Så y’all better read it.

Fick på mig typ fem ombyten, varav en var denna vintageblus med vida brallor. Kände mig cool och 70-talig. Hett.

Åkte till Konstakademien i Stockholm och fotade bland massa marmorstatyer och i ett bibliotek som luktade gammalt. Fick även på mig en enorm blå fuskpäls som jag började fundera på hur jag skulle smuggla ut på bästa sätt för att behålla själv. Visade sig vara svårt. Så lämnade snällt tillbaka den till stylisten. Fan.

Så yep. Nu måste jag boka nån tågresa i november så jag kan sitta där i kupén och läsa Kupé och säga ”nämen oj vad lustigt det har jag inte ens tänkt på” när stolsgrannen frågar om det råkar vara jag på tidningsomslaget.

Annars då? Två saker ni inte får missa:

1. Idag (IDAG!!!) mellan klockan 16-1730 är jag i Gallerian i Stockholm! Har en pop up store som säljer mina kläder hela helgen. Kom och häng om ni bor i sthlm, och tävla om att få vara modell för kollektionen. Fett coolt.

2. Imorgon är jag på bokmässan i Göteborg hela dagen! Först är jag i GP’s monter vid 9, sen rör jag mig runt på mässan hela dagen, kommer signera i Bonniers monter två gånger bland annat. Kom! Det blir kul!

Sådär. Nu vet ni. Nu ska jag jöbba lite. Hejdå.

Hello blög. How u doin.

Tänk att jag bara har en och en halv vecka kvar i P3. VA. Hur är det ens möjligt? Hur kan jag ha tjötat i radio i nio veckor redan?

Så, som ett naturligt resultat av totalt 86 timmars livesänd radio, varav ungefär 43 timmar har varit musik, har jag utvecklat ett högst finkänsligt öra för vad som är bra radiomusik. Och definitivt vad som är dålig. Men jag föredrar att vara optimistisk.

Spontanlista på mina bästa låtar som går i P3 just nu, utan inbördes ordning:

1.  Rule You – Alva. Alva är min gud från och med den här sommaren. Älskar bombastisk kärleksmusik. 
2.  Perfect Strangers – Jonas Blue & JP Cooper. Tropical house, somrigt, popigt, lite housigt. Går i P3 hela tiden men jag har inte tröttnat än.
3.  False Alarm – Matoma & Becky Hill. Kanske min favoritlåt just nu!! Älskar pianot, älskar Becky Hill’s röst. Också tropical house.
4.  Heatwave – Robin Schulz & Matoma feat. Akon. Avslappnat untis untis som är jättemysigt att lyssna på när man till exempel kokar kaffe eller går till bussen.
5.  Treat You Better – Shawn Mendez. Sittdansar varje gång denna spelas i radion när jag sänder.
6.  Sexual – NEIKED. CATCHY SHIT! Tyckte den var konstig första gången jag hörde den men har helt övergett de tankarna.
7.  Nästan där – Ana Diaz. Förväntans-eufori-pop. Skitbra.
8.  Love is blind  – Låpsley. Min bästa myslåt as we speak. Ser mig själv sitta i soffan och dricka te och lyssna på denna. Vet inte varför. Har inte suttit i soffan och druckit te och lyssnat på denna.
9.  Din tid kommer – Otto Knows Remix – Håkan Hellström. När jag är 55 kommer jag se tillbaka på sommaren 2016 och minnas den där gången då en house-DJ gjorde en remix på en creddig indiepopare och jag faktiskt tyckte om det.
10.  The Ocean – Mike Perry & Shy Martin. Den här låten ÄR Clara Henry i P3. Den spelas hela tiden (HELA. TIDEN) och jag har snackat över introt så jäkla många gånger och det låter lika fint varje gång.

Använder aldrig Spotify MEN kände att när jag kommit tillbaka från vaycay i september, börjar lalla runt som frilans igen och saknar fasta arbetstider, då ska jag lyssna på alla låtar vi spelade i radion och MINNAS. Så jag gjorde en spellista. Kolla här:

Tack förresten, för alla kommentarer på näst senaste inlägget!! Ni är bäst. Har skrivit en liten lista och satt upp på väggen bredvid min dator, med saker jag vill skriva om för att få igång den lelle bloggen igen. Nu ska jag förbereda sändningen imorgon. Ohoj.

HALLO

Fyra dagars radiosändning avklarad! Det har gått så himla bra. Helt sjukt egentligen, att det bara är fyra dagar som gått, det känns så mycket längre. Och precis lika sjukt att det är hela åtta timmar liveradio som bara… flutit på. Utan problem. Härliga gäster, fina lyssnare, roliga inslag. Och nu är jag radioskadad och har skapat en spellista med de bästa radiolåtarna just nu, för det räcker tydligen inte att höra dem tjugofyra gånger om dagen medan jag jobbar. Well.

Annars då? Tja, jag gick över 400 000 prenumeranter på youtube idag.

Alltså kan vi diskutera detta!!!! (obs: lyssnar på Din tid kommer, Otto Knows-remixen, den med fågelkvitter, så jag är extra blödigt lycklig medan jag skriver detta)

Fyra hundra tusen. Definitivt inte unika personer, men ändå hyfsat många gånger som den där prenumerera-knappen blivit tryckt på. Jag som inte ens förberedd en 400k-video? Hehe. På den fronten är jag lika mycket noob som för fyra år sedan när jag gick över 1000 och ba ”jaha, det var ju trevligt”. Men trodde inte att det skulle gå så fort. Tänkte jag skulle få 400k typ… nästa år. Om det någonsin skulle hända, alltså.

Tänk hur youtube har förändrat mitt liv. Tänk vem jag varit om jag aldrig gjort videon om Apotekarne? Tänk vad jag gått miste om? Tänk vad internet kan göra?

Det är så surrealistiskt, när en tänker efter. Och jag tänker nog efter lite för sällan. Ibland måste jag tvinga mig själv att tänka alla dessa ”tänk om”. En tar allt för givet annars. Jag är så jävla tacksam för allt. Tacksam för att jag är 90-talist och en del av internetgenerationen, för att jag haft tillgång till kamera och dator, för att jag genom youtube fått förtroendet att göra TV, radio och en jävla bok, och mest av allt, för att NI FINNS. Som tittar, peppar, slår mig på fingrarna när jag klantar mig och stöttar mig genom tametusan exakt allt. Jag är så jävla tacksam att jag har er. Att vi har varann.

Får försöka hinna slänga ihop någon rolig video på ämnet. Har haft en idé, men den kräver planering och ett flygplan. Så den lär dröja. Och jag har redan gjort måndagens video, korkade jag, så kommer inte hinna slänga in något extra kul där. Ja, ja. Jag hittar på något. Det blir en överraskning.

Nu ska jag laga lite mat, snart kommer Melanie och Mariette och ska kvällsmysa med mig och Bob. Som mår bra, för övrigt, tackar som frågar, hon växer och är glad och biter på allt. KRAM PÅ ER.