Håkan Hellström igår. På Ullevi inför nästan 70’000 människor. Publikrekord – nordens största arenakonsert genom tiderna, om jag fattade det rätt. Och jag var där.

Vänta, va?

Jag tror att jag har en ny etta på min lista över bästa konsertupplevelser.

Okej, red alert nu direkt på att detta kommer bli ett väldigt carpe diem-inlägg. Nu vet ni vad ni ger er in på.

Först köade vi. Kom dit klockan 15 med planen att vi är inga hyperfans som köar i en vecka, men vi vill inte komma dit och bara gå in och därmed missa hela köupplevelsen med pannkakor, muffins, nutella och öl.

Jag, Sonja och Sonjas före detta klasskompis Fanny. Hann dock bara sitt-köa i en halvtimma innan folk reste sig upp och sprang fram. Vi sprang halvhjärtat och oförstående efter, insåg att det inte hände ett skit och satte oss igen.

En halvtimma senare hände exakt samma sak igen, och då hade vi fortfarande fyra pannkakor, fem muffins, tre tzayspett och en öl kvar. Tack till er runt om i kön som tog emot maten när vi erbjöd er. Vi var asglada att slippa bära på det.

Sen spelade han. Och det var så himla bra. Allsång från första låten. Alla på läktaren stod upp och förblev stående.

Och tre timmar senare avslutades allt med ett bombastiskt konfettiregn och fyrverkerier. Håkan ba ”jag kommer komma ihåg detta hur senil jag än blir” och jag kände mest att japp du är inte ensam om den saken.

Nu åker jag snart tillbaka till Stockholm igen. Imorgon börjar min standup-kurs (!!!) och tills dess ska jag få Simon att tvångslyssna på Håkan Hellström tills han åtminstone tycker han är helt okej, så han kan förstå anledningen bakom att jag kommer hypea detta i minst en vecka.

Ibland har en dåliga morgonar. När klockan inte ringer när den ska, gröten bränns vid, mobilen glöms kvar på köksbordet och livet är allmänt världssämst.

Idag var ingen sådan morgon. Långt ifrån. Idag fick jag nämligen träffa denna mannen:

Ser ni vem det är?! Det är Ed fricking Sheeran!!

Är långt ifrån hans största fan men jag kan erkänna att jag var skapligt starstruck. Har pratat en del med skivbolaget Warner och de lät mig göra en videoblogg med Ed nu när han är i Sverige. Hell yes.

Tänker inte säga vad vi filmade för det är HEMLIGT (*evil laughter*) men den kommer upp på min kanal om ungefär en vecka eller så.

Sedan, när mitt hjärta slutat försöka hoppa ur kroppen på mig, mötte jag den här:

Och åt det här:

Medan vi lyssnade på livemusik på Lydmars Hotells terrass av ovan nämnda herre.

Det var grymt. Fabulöst som fan. Ed är helt fantastisk.

Nu sitter jag i bikini vid matbordet och försöker låta bli att tro att det återkommade, svinhöga tjutet som kommer från utomhus någonstans är ett krigslarm. Måste packa också, ikväll åker jag till Göteborg för studentfirande. Vlogg kommer också, om typ en timma. Vi hörs. Haj.

God natt, amigos! Klockan är 22, vi är jetlaggade och dötrötta men även döhungriga så vi hänger i hotellrummets soffa och väntar på room service.

Idag har varit en fantastisk dag. Det har varit 26 grader och vi har gått på marknad och varit på festival.

Mål med marknadsvandring: hitta sombrero. Hittade sombrero: check.

Hittade wrestlingmask: check.

Sen åkte vi till arenan. Arena Ciudad de Mexico. Där var skitlång kö med människor som av okänd anledning såg väldigt otaggade ut.

Efter att ha filmat lite utanför gick vi in. Där var så mycket folk att det var läskigt. Och de var inte otaggade längre! Oh happy day.

Vi såg Carnage, Jack Beats och Kill the noise. Tre djs’s bestående av män i yngre medelåldern (varav en valt att visa en twerkande kvinnorumpa i string på ledskärmen). I själva verket var 0 av 11 artister på kvällens main stage kvinnor. Jaha.

Nu har vår room service kommit. Är så dödligt sugen på två saker just nu, och det är främst att sova, men även pommes. Fanns inga pommesrätter som inte innehöll rött kött så det blev fisk med tomat, oliver och världens segaste bläckfisk.

Är mätt. God natt.

Vänner, här är det – avsnittet av Häng med Clara Henry där jag träffar The Fooo! Knallar backstage och testar att vara en Foooer. Hoppas ni gillar det.

[kanal5play id=”843102928

Amigas! Amigos! Här är inlägget ni alla väntat på! Eller, åtminstone ni Foooers som hetsat mig på alla mina sociala medier om när Häng med Clara Henry-avsnittet med The Fooo kommer ut. Svar: IMORGON!

Så för att tagga tycker jag att vi tar och beskådar lite fina bilder från inspelningen som formidable Gustav Udd tagit (och äger rättigheterna till). Wehå let’s gå

Först hängde vi på deras hotellrum. Vi pratade om deras liv (och lite om mitt), bandade intervju i tjugo minuter och tog bilder. De är helt fantastiskt spontana poseare på bild. Antar att det ingår i jobbet.

Här pratar vi om något. Minns inte vad, men det var i alla fall inte när jag nämnde orden ”smutsiga trosor” för då såg alla fyra väldigt obekväma ut.

Sedan åkte vi till arenan och fick BACKSTAGEPASS. Definitionen av coolness. Mitt ligger fortfarande hemma i Stockholm, säljer för en miljon svenska kronor eller högstbjudande. Kan inte garantera att någon av The Fooo-killarna vidrört den. Still worth it though.

Vi visste inte när vi skulle få tjöta med killarna igen, så vi filmade inslag medan vi väntade. Här är jag en känd mega-artist som tjänar lika mycket som Obama (om inte mer). Och så är jag Gandalf the White. På samma gång. Skills.

Dä va stort därinne.

Lemme take a selfie DUURUTURUTURUUURU #självis

Vi väntade så himla mycket den dagen. Här väntar vi på att få prata med killarna precis innan de går på scen. Jag utmanade producent-Carin i 90 grader. Förlorade.

Sen fick vi komma in till deras loge. De var så himla nervösa, stackarna, även om de var rätt bra på att dölja det. Fick dock flashbacks från Mello när Omar nämnde att de inte kunnat äta på hela dagen, så där brast deras yttre lugn. Något annat som inte var lugnt var Oscars hår. Se bilden. Wild and crazy som få saker jag sett i livet.

Brukar sällan bry mig om ifall jag råkar bli (i mina egna ögon) ”ful” på bild men JEEZ denna bilden är helt fruktansvärd, min min är så jobbig att jag bara vill dra tag i mina kinder och skrika SKÄRP DIG tills jag typ ser glad ut eller bara ful på ett fult och inte jobbigt sätt. Vetskapen att detta ögonblick även fångats på film är inte direkt lättande.

Detta är ett bra exempel på en fult ful bild. Den duger jättebra. Har inte heller här en aning om vad vi snackar om, men det kan antingen vara när jag skulle imitera alla underbara tjejer i publiken ELLER när jag garvar så jag gråter åt Felix försök att beskriva något som vi alla andra antog var en orgasm, eftersom han inte ville uttala ordet.

Ni får verkligen inte missa detta. Det kommer bli asfett. Imorgon på Kanal 5 Play, amigas.