HALLELUJA! Jag har semester!!!

Igår var sista dagen på Massa Media. Sista sändningen i P3 för sommaren. Tänk att denna lelle människa har klarat 100 timmar liveradio! Det är så sjukt att tänka på.

För typ första gången på hela sommaren åt hela kontoret lunch ihop:

Producent-Sofie längst till höger blev jättenöjd med bilden.

Gäst var Julia Frej. Så himla trevlig människa. Gullig och rolig och pratglad  (= bästa egenskapen om du ska vara radio-sidekick i två timmar!!!). Här är en bild på oss där vi ser helt söta och religiösa ut:

Vi snackade om tatueringar. Och eftersom det var sista sändningen tog vi dit en tatuerare också. Producent-Sofie och jag spånade om att ta dit någon med massor av tatueringar och andra kropps-utsmyckningar, tills hon kläckte snilleblixten ”men Clara! Kan inte du tatuera dig!!!”. Jag ba visst :-) eller ja :-) såklart :-) inga problem :-)

Så Natasha Stanojevic från Huckleberry Tattoo kom dit och gaddade mig!!!

Ska aldrig igen tatuera mig i livesändning. Blev helt dum i huvudet. Först var jag så nervös att jag inte kunde tänka på vad jag skulle fråga, och efteråt var jag så adrenalinpumpad att jag sa fel namn och sluddrade och hade mig.

Såhär blev det!! Här syns den ganska dåligt, men tänkte lägga upp bättre bilder i ett blogginlägg snart. Är nöjd i alla fall. Går och tittar på den hela tiden och tänker att den kommer sitta där längre än jag kommer leva. 

Sen gick vi ut och drack öl och firade att vi har semester och är arbetslösa!!! En bättre fredag.

PS. Vill att taco hej:et ska hamna till höger. Av nån anledning vill inte min mobil det. Fan. DS. 

Kolla! Skaparen är i Stockholm!

Kolla gölli. Jag bjöd henne på fika. Hon var glad och kände sig bortskämd. Jag valde att inte påminna henne om att hon köpt cirka allt åt mig under ett och ett halvt decennie.

Igår kom Kimba hem till mig, och jag och mamma köpte sushi. Har fått nån grej för att alltid lyssna på jazz när jag lagar och äter mat, så där satt vi och lyssnade på slumpvis vald Spotify-jazz och åt sushi som luktade lite avlopp.

Idag var vi på museum. Såg Karin Broos på Waldemars udde. Det var HELT JÄVLA STÖRT. Fotorealism är min nya favoritkonst.

Sen tog vi tunnelbanan hem till Kimba. Mamman blev superglad över att hennes plats var reserverad för såna som henne: folk med tjock mage.

Jag: Mamma nu åker vi över till Gullmars.

Mamma: Gullmars? Vad är det?

Jag (stockholmsdialekt): Men Guuuullmaaaars! Skanstuuuull! Denna metropoool! Ringvägen, har du väl ändå hört talas om?

Mamma: Nä. Men ringmuskeln vet jag vad det är.

Sen åt vi mat. Franskt. Låter mer fancy än vad det var. Men det var gott.

Det var en bra dag. Är helt slut och min hårbotten är så flötig att en fisk skulle nappat. Alltså som i flöte. Som i fiske. Fattar ni. Nähä. Gonatt.

GODMORGON

Här sitter jag i min ensamhet och äter morgongröt. Det bästa med att vara ”frilans” (skriver citationstecken eftersom jag faktiskt inte har en aning om vad jag är) är dagar som dessa. Idag har jag ingenting planerat. Nothing. Nada. Eller, jo, min plan är att strosa i affärer med Johanna och sedan äta avslutningsmiddag med Valfeber-produktionen.

Skål för det.

Ding. Skål.

I övrigt känner jag mig som en planka. Om plankor haft känslor, vill säga. Testade ett nytt pass på gymmet igår som involverade kondition, box, karate, kickbox och capoeira, och detta är första gången under mina 20 år som frisk och aktiv kvinna som jag har träningsvärk ända ner i ländryggen. Först trodde jag att min ryggmärg börjat svika mig. Sen ba ah. Box igår. Just det ja.

Hej följare. Behold: selfie jag tog för tre minuter sedan i ett plötsligt ögonblick av jaghardeträttgöttdettabordejagbloggaom:

Idag är en sån dag där det enda som stått på min Att Göra-Lista har varit ta ut soporna och gå till återvinningen och jag ändå inte gjort något av dem.

Istället har jag skrivit på mitt bokprojekt (som jag ändrat helt – har valt att fördjupa mig i ett enda tonårsämne istället för tio – men det är en annan historia) och sett How I Met Your Mother S05 i sängliggande position. Funderade på om jag skulle duscha men kom fram till att jag inte orkade.

Välkommen till Claras life, livet som lat youtuber och projektanställd nästan-ungkarl.