God eftermiddag. Jag är i Linköping!
Rondellhundens, Paradise Hotel-Samirs och Lars Winnerbäcks hemstad. Tog en promenad i väntan på shuttlebuss. Det var kul.
Nu är jag på arenan. Trött i huvudet. Dricker lite te. Väntar på att gå igenom inspelningen med bildproducent. De har en råsaftcentrifug här. Den var upptagen när jag hämtade te men soon. Soon.
Nu ska jag tjata ÄNNU MER om Melodifestivalen! Som ni har längtat! Jaaaaaadå!
Här får ni en behind the scenes-vlogg från Malmö. Det jag nämner i slutet om att ni gärna får kommentera vad ni tycker om formatet gäller alltså även här på den lille bloggen.
https://www.youtube.com/watch?v=j75SqD-ZRvo” width=640 height=360]
HEJDÅ
ÅHEJ jag har ätit middag och är lätt illamående (igen…) så här får ni bilderna jag lovade er från helgen:
Såhär snyggelitos var jag i fredags när vi bandade vloggen under genrepet.
Linus Svenning rocking the dancefloor. Nästan. Nöjd med den helt oredigerade bilden i alla fall.
För er som inte trodde mig när jag i Eftersnack sa att golvet var lika glittrigt som vampyrerna i Twilight. Det var det.
Kände att ”om jag någon gång ska hångla upp sångfågeln, då är det fan nu”
En SKITGO liten tjej kom fram efteråt och ville ha autograf, och hon hade skrivit mitt namn på sina naglar!!! Alltså HUR SÖT!!! Tur att mamma och pappa tänkte på att folk måste kunna skriva mitt namn på sina naglar när de döpte mig till ett namn med tio bokstäver.
Och sist men inte minst får ni en kass bild från lördagens efterfest, men jag MÅSTE bara credda Mahan Moin för att vara en sån UNDERBAR människa. Så glad och trevlig och ödmjuk! Och då hade hon trots allt åkt ut. Kvällens stjärna.
Tror inte jag har hunnit skriva det här är, men NI ÄR SÅ FÖRBANNAT BRA.
När jag gjort min webb-vlogg-green room-puff kände jag mig så himla besviken. Folk skrattade inte, ingen över 20 i arenan hade verkat förstå vad det ens var som hände och dessutom krånglade tekniken så slutbilden låg kvar alldeles för länge. Jag kände mig som Nour 2008 – bara väntade på att hatet och kritiken skulle börja trilla in.
Satte mig ner och öppnade twitter. Jag har ALDRIG i hela mitt twitter-aktiva liv fått så många mentions. Fick minst en ny i sekunden och kunde inte ens scrolla ner till där det började. Uppdaterade igen och hade fått minst lika många till. Uppdaterade igen och samma sak. Och det bästa? Alla var positiva. ”OMG DET ÄR EN VLOGG JAG DÖR <3” ”Detta är det bästa som hänt svensk tv” osv, osv. Jag skojar inte när jag säger att jag gick från besviken med ont i magen till svinglad, stolt och tacksam på en halv sekund.
Utan er hade jag haft ont i magen hela kvällen. Jag hade klarat Eftersnack, men det hade inte på långa vägar blivit lika bra som det faktiskt blev. Fick så oerhört mycket beröm efter Eftersnack-sändningen, från hela redaktionen men även från både familj och folk jag inte pratat med på hundra år. Jag är så himla stolt. Och utan ert mäktiga stöd hade jag tamefan aldrig pallat det.
Av någon anledning kan jag inte bädda in klippet, men klicka HÄR eller på bilden ovan så hittar ni direkt till Eftersnack från Malmö. Stor jävla puss och kram, och en klapp på kinden med min handsvett i lördags.
Äntligen hemma igen! Hade ju inte med min dator så kunde inte lägga upp de bra bilderna jag tog med min kamera, så jag hade planerat att det skulle bli det första jag gjorde när jag kom hem.
Nu har jag dock kräkts som en dåre på tågresan, så jag tror det blir lite ändrade planer. Typ ligga och kolla Hitta Nemo, dricka avslagen cola och hålla tummarna att jag inte är kräksjuk. Att spy i en vit liten plastpåse i en fullsatt kupé är inte det charmigaste jag gjort i livet.
Ger er en bild från efterfesten igår, så slipper ni se mitt bleka kräksnylle:
One time in the kitchen
One time on the coffee table
Third time we go KRÄKS KRÄKS KRÄKS
Never made it to the bathroom
Typ.
|
|
