ÅHHH NEEEEEEEJ kanske vissa av er tänker nu. JAG GLÖMDE JU KOLLA UPPSNACK MED CLARA PÅ SVT.SE. VE OCH FASA. Men det är därför jag rycker in nu, mina kära bloggys, och ger er länken till där ni kan se det igen. Om inte för att mellonörderi är den bästa sortens nörderi, så för att min klänning är fab som sjutton.

Klicka HÄR eller på bilden:

Gör det för min skull. Kämpade ca hur länge som helst för att få till den perfekta stillbilden. Nina blinkar, Ronny ser förolämpad ut men jag ser i alla fall ut att ha kul. Good enough.

Jag älskar att jobba med Melodifestivalen. Alla är välkomna. Veteraner som nybörjare, musik-allätare som vad är en g-klav? , gamla som unga…

… smarta som inte-så-smarta:

Melodifestivalen finns här för oss alla.

Hej bloggy. Hur har er kväll varit? Min har varit såhär:

Kom till Lidköping. Hängde på arenan. Åkte till hotellet. Möttes av två tjejer som hade stått och väntat på mig och var helt brutalt fina. Det är fan inte ofta som JAG frågar om jag får ta en bild.

Så efter att jag dött söthetsdöden satt jag en stund med Elin och pratade manusskvaller. Sen vart det kommunfest.

Emma, Matilde, Niklas och Lina – lite mindre än halva webbredaktionen. Tema discokula, tror jag. Där var discokulor i miniformat ÖVERALLT. Niklas tyckte jag skulle stoppa upp en i näsan, för att få ut nysningen som suttit och kittlats hela dagen. Jag provade. Gick inte så bra.

Sen kom Mr Boogie Woogie Nånting Minpappaskulleälskatdetta inklusive band och spelade låtar som till exempel Disco Inferno och Kung Fu Fighting. Ni ser en mycket road Linus Svenning nere till vänster i bild. Fint!

Nu ska jag somna till de ljuva, lyhörda tonerna av Helena Paparizous sång och någons gitarr från rummet ovanför mitt. God natt.

Nu kan jag äntligen bocka av ”ha besökt Norrland” från min bucket list. Där var snöstorm, trevliga människor, complimentary vaniljbullar och ett monopol.

https://www.youtube.com/watch?v=qyWXww12dnE” width=640 height=360]

Hatar när man ska berätta något som kräver massa background information för att det ska gå att fatta. Vilket jag ska göra nu. Fan.

Jag och Hela natten-Josef Johansson bodde mitt emot varandra på hotellet i helgen. Hade hälsat och pratat lite och han är, utan tvekan och enligt mig själv, en av de trevligaste jag träffat hittills på turnen.

I lördags var det Mello och i lördags kväll var det efterfest, och på väg ner till lobbyn för att möta producent-Elin stöter jag på Josef. Vi tre går till festen och väl framme står där ett tiotal mingelfotografer. Josef ska fotas. Han har sin ackrediteringsbadge om halsen men ingen ficka så får låna min handväska att lägga den i medan blixtarna smattrar.

Och nu, till det jag önskar att jag bara kunde skrivit som en enda mening utan en halv novell som förberedelse: Idag packade jag upp det sista ur mitt handbagage. Hittade detta.

Oups. Vet inte om han kommer behöva den mer, men borttappad ackreditering är rätt pricy. Har dock inga kontaktuppgifter till Josef så nu budar jag ut den på twitter. Högstbjudande hittills: en själ.

Budning fortsätter i kommentarerna. Eller om någon råkar känna Josef och vill be honom kolla sin fb-mail innan jag får alldeles för dåligt samvete.