Vad gjorde ni inatt? Jag tog en löprunda.
Blev inbjuden att delta i världens roligaste grej. Nike arrangerar löparträffar så jag hängde på deras Nike Winter Time Speed Run. Det är inte bara loppet med längsta jävla namnet någonsin utan även en TIDSRESA!!! Loppet började 02.00 och slutar 02.00. Say w00t. Men ja. Helt sant. Det här med att ställa tillbaka klockan till vintertid är en fett cool grej.
Så klockan 01 åkte jag till gamla stan. Fick ett lysande armband.
Frös lite. Men armbandet doe. Totally worth it.
Sen fick vi höra reglerna. Vi skulle springa i en timme. 12 gånger 5 minuter. Dessa fem minuter var indelade i intervaller. Springa snabbt, springa långsamt, sen snabbt, sen långsamt, sen promenera.
Jag var såklart med i snabbaste gruppen som sprang på 3,20 per kilometer. Eller. Kanske långsammaste gruppen. Som kanske joggade. Långsamt. Eventuellt.
”Hallå, se ut som att ni älskar livet och inte alls tycker att det är jobbigt med intervaller klockan två på natten!! Oj då. Den blev lite oskarp. Jag tar en ny.”
”Underbart. Tack.”
Kubbade helt ärligt snabbt som fan och har till och med lite ont i ljumsken idag. Inte sprungit så hurtigt på aslänge. Nöjd som ett barn med en godispåse efteråt. Eller typ nöjd som en Clara Henry med en rödbetsburgare.
Mmmmm. Gissa hur gott jag sov sen:
1. Lite gott
X. Lagom gott
2. För gott. Typ sådär äckligt gott så att andra blir avis. Och en har ju själv egentligen ingen aning, för en sov, en var ju liksom inte vid medvetande eller nåt, men det känns i kroppen att fy fan såhär gott kan en inte sova ofta för då blir livet automatiskt för bra. Lite jävligheter måste en ju ha.
