Hiello blöggy. How u doin.

Kom precis hem från en intervju. ToppHälsa intervjuade och plåtade för sitt januarinummer. Fick förfrågan för några veckor sedan och ställde upp på villkoret att jag inte skulle fotas i träningskläder och att vi inte skulle snacka om hälsa. Vilket är intressant, med tanke på att det är de två grejerna som tidningen bygger på. Jag är bara så trött på det. Hälsohetsen. Som inte handlar om hälsa utan att gå ner i vikt. Ugh.

Men jag fick mina villkor godkända. Knallade dit. Slutade med att jag och journalisten satt och höll med varann åt att vi båda joggar, ingen av oss tar tid, ingen av oss ratar viss mat, båda är radikalfeminister. Alltså hell yes, ToppHälsa.

Blev sminkad medan jag och sminkösen utbytte mansplaining-erfarenheter. Sen fick jag måla vad jag ville på en backdrop. Fotografen var bäst.

Jag menar, kolla på honom.

Och bilderna blev hur bra som helst. I looked like THE SHIT alright.

Så nu är jag hemma och är glad och nöjd och pleased deluxe med att ha studiosmink för resten av kvällen. Har ju ändå tvättid. Oj oj. En vet ju aldrig när en behöver ett proffssminkat face i tvättstugan.

God dag mina käraste. Jag sitter hemma i mjukiskläder och med världens snyggaste face. Varför världens snyggaste face? För att vi idag fotade OMSLAG till min blivande BOK!!

Och för att jag blev sminkad av en make up-artist, alltså. Hade ju varit fantastisk om jag vaknade upp med Världens Snyggaste Face™ varje gång jag skulle göra något som gör mig lite extra exhalterad.

Klockan åtta imorse, efter att ha släpat en resväska med ombyten genom halva Södermalm (jag kan inte läsa vägbeskrivningar om mitt liv så hängde på det) infann jag mig på fotograf Kristine Wreyfords studio. Såhär såg det ut.

Efter en kopp kaffe och högst självdistanserade beklagningar över mina dyngsura strumpor och supersvettiga kropp, blev jag satt på en stol för hår och make. Här fixar Mia Högfeldt mitt hår och jag ser ut som en potatis.

Sen var jag plötsligt SÅHÄR SNYGG!! Mitt hår ser ut som att det säger ”I woke up like this ;)”. Det gjorde jag dessvärre inte. Tack gud för locktänger och hårspray.

Sen fick jag dra på mig diverse ombyten, smycken, accessoarer (typ mina rullskridskor, eternal love till dem) och posea loss framför några pastelliga backdrops. Roligt. Kände mig som Justin Bieber.

Mobilphotoception. En mobilbild i en mobilbild. Omg. Vet ni förresten hur svårt det är att åka rullskridskor? Min svanskota var konstant livrädd. Här på bilden ser ni Jennie, min redaktör på förlaget, som aldrig var längre än en och en halv meter ifrån mig när jag hade skridskorna på, utifall att jag skulle råka få fart och åka in i en vägg eller något.

Bilderna blev så bra. Kristine var så jäkla grym. Jag är helt blown away. Vill ha ALLA bilderna som profilbild på facebook. Samtidigt.

Allmän bokinfo för er som undrar:

– Skriver du en bok?! Ja! Det gör jag!
– Om vadå? Om mens, blod, kroppar som blöder, saker en kan känna när en blöder, saker samhället säger till dig som blöder och hur du som blöder kan reagera när du själv inte har en aning.
– Vad kommer den heta? Det är en HEMLIS men det är ett asbra namn som ni (kanske) kommer känna igen.
– Wow vad coolt! Jag vill köpa den! Erkänn!!! Vad nice! Då kan du göra det i höst, för den kommer ut i affärer i september.
– Vad kommer den kosta? Inte den blekaste aning, men ett lagom bokpris i alla fall.

Vem (mer än jag) är taggad på min bokbebis?