En är ju glad att en inte tränade inför beach 2015. More like dränkt 2015.

Igår skulle jag Johanna Anton Joakim Daniel H Alicia Martin Sara (ANDETAAAAG) på Pride-invigningen här i Stockholm. Jag skulle cykla till Anton för att sedan möta upp de andra.

Bara det att himlen öppnade sig när jag cyklat i fem minuter. Aldrig sett så mycket regn. Folk sprang. Och jag fick stanna vid varje rödljus. Varje. Mmm. Blev inte ens irriterad när bilar körde förbi och skvätte upp vågor av dikesvatten. Kunde ändå inte bli speciellt mycket blötare.

Hade regnjacka så överkroppen klarade sig, men fick låna byxor och flipflops av Anton. Kände mig som en mamma som ska ut och påta i trädgården.

Åkte hem och bytte kläder, vilket tog kanske tjugo minuter, och sedan hade jag blåsor mellan tårna. Jävla flipflops.Vill ni se bild? Nä ni slipper.

Sen såg vi bästa Melanie med Mariette!!! Blir så stolt. Varje gång. Åh vad bra hon är.

Hela invigningen var så bra. Fick en att börja tänka på hur lyckligt lottade HBTQ-personer i Stockholm egentligen är. Att bo i en liten ort någonstans, skitlångt från storstädernas super-pride-firanden, måste vara så fruktansvärt tufft.

:( Nu blir jag blödig. Fan.

Happy pride kompisar!!! Hoppas att ni alla mår bra oavsett vem ni är kära i eller vad ni identifierar er som. Kram!

Här ska ni få höra en sjuk grej. Jag har gått på bio fyra gånger inom loppet av sex dagar. Ja, det är sant. Och ja, jag har ett liv utöver att se på film. Sedan förra torsdagen till i onsdags såg jag Wild, Jönssonligan, Birdman och Pride och eftersom jag bara skrivit om en av dessa filmer hittills här på den lelle bloggen tänkte jag idag skriva en

~*BIOGUIDE*~

Var på förhandsvisning av Wild förra torsdagen. Handlar om en badass gurl som missbrukat sex och droger och som bestämmer sig för att gå en 177 mil lång vandring i vildmarken för att hitta sig själv.

Bäst: Älskar Reese Witherspoon. Satt hela filmen och fnissade varje gång hon åt något med en sked. Reese With-her-spoon. Lol. Också jätteskönt att se en karaktär som är osminkad och osmal och att INGENTING handlar om hennes kropp och utseende över huvud taget. YAAAZ.

Sämst: Första scenen där hon pga skoskav rycker bort en sönderblodad stortånagel, AJJJJJJ.

I tisdags var jag och Johanna på förhandsvisingen av Jönssonligan – den perfekta stöten. Fyra kewl kidz gör upp en plan för att bryta sig in i ett idiotsäkert bankvalv och stjäla femhundra miljarder kronor.

Bäst: Att jag får känslan av att sitta och se på Oceans Eleven med svenskt tal. Fast inte dubbat alltså. Utan bra. Även uttrycket ”spräng mig i arslet” passar bra in som något av det bästa.

Sämst: Den är en och en halv timma lång och känns jättekort, men hade lätt kunnat vara två timmar och kännas lagom lång. Slutet känns lite för hastigt.

Förra veckan såg jag Birdman också. En gammal skådespelare som är way past sina glansdagar som superhjälten Birdman sätter upp en pjäs på Broadway. Emma Stone spelar hans druggy dotter och saker blir rätt schizofrena.

Bäst: Att de filmat hela filmen så att det ser ut som att de aldrig klippt!!! Det är en och samma kameravinkel genom hela, med strategiska klipp i mörka passager eller i någons rygg, men det blir sååå snyggt.

Sämst: Kändes som en guldgruva av djupa metaforer och jag fattade ingenting.

Avslutade min bio-streak i onsdags med att se Pride. London, 80-tal, homofoba gruvarbetare strejkar men grupper av homosexuella startar insamlingar för att hjälpa till. Ripoff på This Is England-introt med gamla protestfilmer ackompanjerat av glada, totalt opassande trudelutter, men sen dyker även Joe Gilgun upp i bild och då känns allt förlåtet.

Bäst: Rollistan!!! This is England-Woody och Sherlock-Moriarty ihop med halva Harry Potter-casten.

Sämst: Homofobin gör mig så jävla ARRRRG

Sådääääär. Varsågoda. Iväg på bio med er nu.