Hej bloggen. Det har hänt något sjukt.

Jag har tappat en bit av min tand.

Eller ja. För att ta allt från början: jag hade räls mellan åren 2009-2012. När de tog ur tandställningen limmade de fast en ståltråd bakom tänderna för att hålla dem på plats, som de sa skulle sitta där i 30 år.

Limmet och tråden går att känna tydligt med tungan, och de senaste dagarna har limmet på en av tänderna i underkäken känts lite konstigt. Och idag… föll det ut. En bit av limmet. Som suttit på min tand i ganska exakt fyra år.  Som därför, med viss fantasi, går att räkna som en del av min tand.

Jag sörjer limbiten. Vi har varit med om så mycket ihop. Som förra året, när jag bet mig i underläppen så många gånger samma kväll att hela läppen svullnade upp och det rann asmycket blod över limmet. Eller i Filippinerna i december, när jag åt mitt livs godaste vegetariska middag – då var limbiten med.

Vi har haft fyra magiska år tillsammans. Du lämnade mig alldeles för tidigt. Resten av limmet saknar dig.

R.I.P. Limmet.