HALLELUJA! Jag har semester!!!

Igår var sista dagen på Massa Media. Sista sändningen i P3 för sommaren. Tänk att denna lelle människa har klarat 100 timmar liveradio! Det är så sjukt att tänka på.

För typ första gången på hela sommaren åt hela kontoret lunch ihop:

Producent-Sofie längst till höger blev jättenöjd med bilden.

Gäst var Julia Frej. Så himla trevlig människa. Gullig och rolig och pratglad  (= bästa egenskapen om du ska vara radio-sidekick i två timmar!!!). Här är en bild på oss där vi ser helt söta och religiösa ut:

Vi snackade om tatueringar. Och eftersom det var sista sändningen tog vi dit en tatuerare också. Producent-Sofie och jag spånade om att ta dit någon med massor av tatueringar och andra kropps-utsmyckningar, tills hon kläckte snilleblixten ”men Clara! Kan inte du tatuera dig!!!”. Jag ba visst :-) eller ja :-) såklart :-) inga problem :-)

Så Natasha Stanojevic från Huckleberry Tattoo kom dit och gaddade mig!!!

Ska aldrig igen tatuera mig i livesändning. Blev helt dum i huvudet. Först var jag så nervös att jag inte kunde tänka på vad jag skulle fråga, och efteråt var jag så adrenalinpumpad att jag sa fel namn och sluddrade och hade mig.

Såhär blev det!! Här syns den ganska dåligt, men tänkte lägga upp bättre bilder i ett blogginlägg snart. Är nöjd i alla fall. Går och tittar på den hela tiden och tänker att den kommer sitta där längre än jag kommer leva. 

Sen gick vi ut och drack öl och firade att vi har semester och är arbetslösa!!! En bättre fredag.

PS. Vill att taco hej:et ska hamna till höger. Av nån anledning vill inte min mobil det. Fan. DS. 

Här är den. Som ni har väntat. Och längtat. Och suktat. Och dreglat.

Follow me around: Rom!

Eller som jag skulle vilja kalla den: ordvitsa med mig! En rent vidrig vlogg ur skämtsynpunkt. Varsågoda.

Gokväll blögreadurz.

Ikväll ska jag göra något som ni inte sett på år och dar. Jag ska… ladda upp… systemkamerafoton.

Oh my lord. Ni ska alltså få se något annat än grumliga webbkamerapics och dassiga mobilbilder. Denna dag kommer för alltid att bli ihågkommen. Men först, sätt på en passande låt. Förslagsvis den här skitfeta Phoenix-liveversionen av låten med ett väldigt passande namn:

Nu så. Nu är ni redo. Välkomna till bildversionen av min och Antons Romresa.

Detta gick vi förbi varje dag. En stor rondell längst ner på gatan där vårt hotell låg, där ena änden pryddes av ett stort jävla slott. Eller, som det heter i folkmun, Monumento Nazionale a Vittorio Emmanuele II. Som vi alla vet exakt vad det är, mer än helt jävla sinnessjukt stort och pampigt.

Och för er som ba ”Anton? Vem? Är det hennes pappa? Hennes hemliga tvilling? Hennes livvakt?” så är det mannen ovanför. Han kan konsten att bära upp en lensflare.

Vi åt italiensk glass. Riktigt dåligt beslut när det är 14 grader och blåser kyligt. Vårsol on the outside, dying on the inside. Bästa smaken: cookies and cinnamon.

Jag bad Anton att ta en bild när jag hoppade. Han fick lite prestationsångest, eftersom jag använder min kamera helt manuellt, men jag ställde in alla inställningar åt honom och han tog den här bilden på första försöker. Hybrisen var ett faktum.

Ruiner. Ruiner överallt.

Okej förlåt på förhand för nu kommer jag låta sjukt carpig, men ibland gillar jag att hellre fota människor än det som en egentligen ska fota. Här står vi vid Fontana di Trevi. Den syns i nederkant. Skitfin fontän. Inget ont om den. Men tanten var sötare.

Ännu en bild där Anton lämnade tillbaka kameran med världens stoltaste flin. Här gick vi i en park, det var fredag, det var varmt, det var soligt och jag kände för att rycka halsen av en blomma och sätta den bakom örat.

En fontän på Piazza Navona. Bästa piazzat. Alla torg som går att kalla piazza är de bästa torgen, men detta var det bästa av piazzor. Förstår ni vilket bra piazza det är då.

Plötsligt förstod jag hur folk klarade sig utan mobiler och internet förr i tiden. Kartor is the shit.

Ingen speciell bokhandel alls men Fjanton var gölli.

Kanske min favoritbild från resan? Därinne bor fucking PÅVEN. Vi gick aldrig in, för det var världens längsta kö trots lågsäsong, och dessutom var det lördag och Antons födelsedag och vi ville hellre till Trastevere (vilket var en av grejerna som kom upp när vi googlade ”hipster + rome” för att hitta saker att göra).

Här står jag framför Peterskyrkan och gör en JÄTTEROLIG min HAHAHAH!

Födelsedagsbarnet. Han fyllde 27. Smälte alltså väldigt väl in bland alla gamla italienska gubbar som satt och drack espresso på uteserveringarna.

Tips om ni åker till Rom och inte gillar espresso: beställ inte ”kaffe”. Beställ ”CAFFÈ AMERICANO”. Annars får ni espresso. Ett av mina värsta trauman hittills.

Sådär! Hur kändes det? Är ni okej efter 14 bilder eller var det lite too much to handle efter så lång bildtystnad? Själv är jag nöjd. Det känns bra. Bilderna är fina. I’m out.

VLOGG! Jag är inte färdig med Grekland. Först en liden vlögg. Sen slipper ni allt vad sol och bad heter. Let’s anamma Svensk höst. Regn, kyla och tjocka kläder. HÄRLIGT.

Mina fötter värker. Och min axel. Sträckte nån muskel när jag skulle ta en skitcool hoppbild framför gamla Berlinmuren vid East Side Gallery. Bilden blev dock bra. Helt klart värt en sträckning.

Vi har promenerat två dagar i sträck och nu är det dags för den obligatoriska bloggredovisningen. Let’s do this.

Första dagen gick vi till Mauerpark. Det är en skitstor loppis som ligger vid en park vid en del av den gamla muren. Köpte ett par silverörhängen och tog mitt livs kanske bästa mobilbild på Anton. Kolla hur a) snygg han är, b) perfekt han omringas av jackor och skjortor, c) estetiskt tilltalande skyltarna pekar, och d) helt perfekt bildjäveln är?!

På kvällen åkte vi till Tempelhof – en nedstängd flygplats som numera är en park. Vi köpte med oss mousserande och pistagenötter och hamnade framför världens bästa funkband, Ruperts Kitchen Orchestra, som spelade i flera timmar. Det enda jag kunde tänka på var hur min pappa hade sagt ”det här är så bra! det är sååå bra!” väldigt många gånger med brittisk brytning om han varit med.

Igår gick vi, enligt min stegräknare i mobilen, tre mil. Det känns fortfarande i fötterna. Såg sånt här hela dagen.

Idag åt vi detta till frukost. Tänkte bespara er salivproduktionen och inte berätta hur det smakade.

Spatserade runt i Kreuzberg och Friedrichshein och tog hoppbilder. Som den här.

Och den här. Det var i detta ögonblick som en muskel i min axel ba nope. Aj. Ont. Väldigt många människor här. Låtsas som ingenting. Todelo.

Och det var mina bästa Berlinbilder hittills. Imorgon åker vi hem igen! Inte förrän på kvällen, dock, så vi tänkte äta apfelstrudel, gå i second hand-affärer och köpa saker vi egentligen inte behöver. Som en bör, när en är på semester.

Nu ska vi äta middag och dricka svinbilliga drinkar. Ohoj!