OH MY LORD. Ni haters hade rätt. Jag är en hora.

Eller var, i alla fall. Mellan klockan 07 och 1730 idag. Som statist i Fröken Frimans Krig säsong 3. Say whaaat.

Jag spelar alltså prostituerad. Men jeez am I a fancy one.

Här är jag och mina hor-kolleger. Jag är med i sista avsnittet i två scener. Har inget smink whatsoever och brun peruk som mitt prostituerade alter ego, Clara Tutty (fun fact: hade jag hetat min farmors efternamn hade detta varit mitt riktiga namn. Helt seriöst).

Här är set! Blev helt sjuuuukt impad av allt. Alla hade 00-talskläder. En hel tvärgata avspärrad. Var sjukt trött pga calltime 07:00 men alla turisters chockade blickar höll mig pigg.

Om ni undrar hur en ser ut efter tio timmar under ett lager peruk, två lager kjol och tre lager kräppblusar har ni svaret här. Svettig hårbotten, sammetsleggings och benvärmare. Classy.

Är ens säsong 2 ute än? Nej. Och säsong 3 är redan färdigfilmad!??! Ja. Så om ni redan nu undrar vad ni ska hitta på julen 2016 så kan ni ju skriva in ett Friman-marathon i kalendern.

Här är en lista på saker som en kan göra under ett års tid:

1. Gå upp en färg på sitt bälte i taekwando.

2. Resa jorden runt.

3. Bli fett bra på att spela gitarr.

4. Läsa en kurs på universitet.

5. Växa ut sitt hår.

6. Skapa ett och en tredjedels barn.

7. Vänta på säsong 3 av Orange is The New Black. Som kom ut i fredags. Efter typ ett helt år sedan säsong två.

Vi är måttligt taggade.

Chips, hummus och ERMA-FRICKIN-GERHD INTRO REGINA SPEKTOR ANSIKTEN NU BÖRJAR DEEEEEET

Ett antal söndagar framöver är härmed räddade.

Folk! Människor! Läsare! Gummiplommon!

Hoppas ni mår bra. Och att ni står ut med varannan-dags-bloggande(-ish) från min sida. Jag fattar liksom knappt vart dagarna tar vägen längre och mitt i allt slås jag av tanken att HEY JAG HAR JU EN BLOGG och plötsligt inleds alla inlägg med ett ”förlåt att jag blivit kass på att blogga”. Det känns dock som att vi känner varandra tillräckligt väl för att fatta varför. Vi är ju homies. Buddy-plommon. We got each other’s backs.

Idag gästades jag och Linnea av Sissela Benn!!! FAN VILKEN KVINNA. Vi pratade massa Filippa Bark i programmet, och lite integritet och prestationsångest strax innan som jag tyckte var synd att det inte kom med i sändning. Och imorgon kommer Gina Dirawi. Fett nayz. Har ni frågor som ni vill att jag ska vidarebefordra så skriv en kommentar, så kuppar jag in dem. HEHE.

Annars då? Ikväll fortsätter vi spela in det där hemliga jag gjorde i maj, som faktiskt inte ens är hemligt längre. Jag har en roll i IJustWantToBeCool’s säsong 2 på SVT! Eller berättade jag det senast..? Javenne. Jag är med i massa avsnitt i alla fall. Ikväll spelar vi in den allra sista scenen *förbereder mitt vackraste filmleende och glädjetårarna*.

Tills det är calltime sitter jag på innergården och läser. Bättrar på brännan ba ni vet. Den där obefintliga. Just den.

Sitter i soffan och letar efter något att säga som ska beskriva min sinnesstämning just nu.

GUDARS SKYMNING

känner jag är passande. Gudars som i herregud, skymning som i att det har varit en lång dag. Fast mer en metafor för ”herregud de senaste veckorna har jag jobbat som en gnu, ätit dåligt och sovit värre och nu är mitt liv äntligen lite mindre stressigt”.

Idag har jag dock flera saker på körschemat så jag lämnar er med fjärde avsnittet av Välkommen till Indien så ska jag försöka blogga senare idag.

HEJ!

Sitter på tåget hem mot Göteborg. Tagga Göteborgsvarvet imorgon. Tagga att jag vaknat de två senaste mornarna med en brännande halsvärk. Tagga livet.

Filmade min nästa vlogg imorse, eftersom jag åker tillbaka på måndag och inte hinner filma då. Finns en möjlighet att det blir min tröttaste vlogg någonsin. Varje mening krävde typ fem omtagningar och jag gäspade fram tårar hela tiden. HÄRLIGT! Om det ser ut som att jag gråter så ber jag om ursäkt redan nu. Tänkte redigera den på tåget (om jag inte somnar).

Meeeeen satteeeeee medan jag sitter här och är livrädd inför tanken att jag ska springa en halvmara imorgon kan ni ju titta på avsnitt tre av Välkommen till Indien som kom ut igår. Vi mediterar och åker i någon konstig jäkla cykel väldigt högt upp i luften. Skrattade så jag skrek när jag såg det på Splay häromdagen. Kristina är bäst.

Varsågoda: