Gokväll mina små gummiplommon. Minns ni vår jävliga, icke-samarbetsvilliga gardin jag bloggade om för några veckor sedan?

Familjen Henry och familjen Lussetti har hälsat på i Stockholm över helgen. Jag beordrade upp pappa på en stol med borren och några skruvar.

Kolla hans armar. Kolla på dem. Han kan hålla i rullgardinstången och böja armbågarna samtidigt. När jag och Simon försökte stod vi på tå på varsin stol, höll stången längst ut i fingertopparna med helsträckta armar och försökte (förgäves) se om vi över huvud taget höll den rakt. Över huvud, bokstavligt talat.

Det suger att vara kort, ibland. När pappa fått upp skiten (ÄNTLIGEN) fick jag äran att skära bort skyddspappret och rulla ner gardinen för första gången.

Lyckan just nu. Ni fattar inte. Vi har kämpat sedan den 26e maj med att få upp skiten. Tack gode gud för långa människor som vet hur borrar fungerar.