God söndag, blög readurz. Är påväg till stan igen för att hänga med under Lilla och Mellanvarvet och twittra och instagramma och dela ut priser osv osv.

Förra året vid den här tiden kunde jag inte resa mig ur sängen utan hjälp. Mina ljumskar kändes ungefär som något som fastnat i en bilkross.

I år var det lätt. Jag flög upp o ba HALLOJ!!! Och sen flög jag ner igen för att jag hade rätt gosig träningsvärk i låren och dessutom ett värkande knä. Men det är ett sidospår.

Kolla! KOLLA! Jag gjorde det. Omajgod. 21 kilometer. Och det kändes inte ens svårt? Nä skoja bara. Det var SKITJOBBIGT. Men fram till typ 16 kilometer så kände jag mig… knappt… trött..? Fast så får en inte säga för då är en en jävla hurttönt och blir hatad. Ah well. Kanske värt det.

Kolla! KOLLA! Familjen Henry Korkskalle Hurtbulle! Look at those happy faces. De har ingen aning om hur dåligt de kommer att må 19 kilometer senare. Naw.

Kolla! KOLLA! Avslutade dagen med det bästa som går att få i sig efter en halvmara. Thaimat!!!!!!!! Jag tänker låta mina åtta utropstecken tala för sig själva.

Heja alla som springer idag! Vi kanske ses.

Okej. Det är nu det börjar bli läskigt.

Klockan är halv elva, vilket innebär att jag om fyra timmar precis påbörjat dagens härliga lilla motionsrunda. På 21 kilometer. Trevligt.

Ser helt sjuk ut. Sen ska jag i och för sig springa Göteborgsvarvet, så det är ju rimligt.

Sitter i bilen med pappa och Kimberly på väg in till stan. Det är ungefär nu som min kropp verkar göra allt i sin makt för att stoppa mig. Vad är det som gör ont i knät? Är jag inte väldigt snorig ändå? Visst är det möjligt att få hjärtstopp om en springer med halsont?

Ah well. Sålänge jag inte blir bajsmannen 2.0 är jag nöjd. Kom och heja på mig! Jag startar kl.1415. Ses där.