Här sitter vi. På några klippor på Långholmen ett par hundra meter från lägenheten. Badar i svinkallt vatten och njuter av den skräckblandade förtjusningen i att inte kunna se botten på det djupa, grumliga vattnet.

Njuuuuter av sommaren och vår ledighet.

Och då. Då plötsligt. Händer det som inte får hända.

Simon ska ta en fotbild och MISSAR att där helt out of nowhere står en jävla AND precis bredvid hans fot och är för långsam med att ta bilden så att ANDEN HINNER GÅ…….

– Fota, Simon!!!!!! skrek jag, men det var försent. Fotbildsögonblicket hade försvunnit och ankan närmade sig mig på min högra sida.

– Bits de?! frågade Simon förskräckt.

– Ingen aning, men fota mig! Nu! Snabbt!!!

Tadaa. Dagens bästa bild. Som ser ut som en selfie men inte ens är det. Nöjd.

Hej följare. Vad gör ni? Jag sitter i lägenheten i trosor och linne och äter lax.

Kom precis hem från Göteborg. Hem som i att Göteborg visserligen också är hemma, men Hem 2,0. Älskar att komma hem! Älskar att ta sista steget över tröskeln, släppa alla tunga väskor, dra av byxor och bh och bara vifta loss med tuttar och skinkhalvor. Det är bäst.

Älskar dock inte lika mycket att inse att kylen är tom, likaså min mage, att jag måste packa upp trots att jag inte vill och att jag ska ha skrivit ett tiominuters tal om varför jag pratar om mens på youtube till en feministisk fest på Pride på fredag.

I vilken ände ska jag börja, liksom? (Ifall ni är nyfikna började jag med att handla. Sen äta. Nu ska jag skriva tal. Upp-pack får bli nån annan gång.)

Jag är levande!! Med mycket rödbrända armar, solglasögonbränna och axlar som känns som att de lyft stockar hela dagen.

Detta var min utsikt större delen av dagen:

Blev ”:O”-smileyn personifierad av idyllen. Klarblå himmel, mörkblått vatten och massa öar med träd på. Mitt mobilgalleri är uppdaterat med ca 50 skärgårdsselfies.

Var tvungen att smygfota en tjej. Det var för fint för att låta bli. Oups.

Och förresten: igår var första dagen på typ ett år som jag hade hyfsat långa och inte spruckna, torra naglar! De dog idag, i allt saltvatten. Ville bara säga det så att ni tycker lite synd om mig.

Sen gungade vi och väntade i 45 minuter på en buss som aldrig kom. Det är såhär jag föreställer mig att sommarlivet i stockholms skärgård är. Varje dag. Hela sommaren. Regnar aldrig. Typ.

Godmorgon! Vi ska ut och paddla kajak!!!

Paddlat kanot har jag gjort, men aldrig kajak. Känns livsfarligt. Jag är dessutom kanske lite smårädd för djupt vatten och är dödligt nojig för att trilla i, så vi har tillbringat hela morgonen med att packa det vi har med oss i små vattentäta påsar.

Insåg dock precis att om vi kapsejsar så kommer mina grejer med största sannolikhet att sjunka ändå. Vad fan.

Well. Håll tummarna att vi överlever. Hejdå.

Idag var jag och Johanna på yoga. Jag gillar yoga. Inte för att jag är skitspirituell och tror på att planeternas placering skulle kunna påverka mitt liv det minsta, utan för att vi har världens bästa yogaledare.

Tänker inte nämna några namn, men X som lär ut Power Yoga vid Hötoget är det bästa som hänt mig i träningsväg.

Höll på att skriva träningsvärk istället för träningsväg. He he.

Idag satt vi i någon slags häcklöpningsliknande position med blicken fokuserad på tårna. Detta är min yogaledares exakta ord:

Drishti på stortån. Beundra din stortå. Din vackra stortå. Du har en, jag har en. Alla har vi en stortå.

Egoboost, Blondinbella? HAH. Yoga med X ger mig allt självförtroende jag någonsin behövt.

Såhär ser förresten min stortå ut för er som undrar:

Lite flammig med avskavt nagellack. Så vacker.