Idag var dagen min mamma fick känna på blogglivet på riktigt. Hon fick följa med på EVENT. Det finns inte ord att beskriva hur taggad hon var, den lilla kvinnan.

Jag är visserligen varken mode- eller sminkbloggerska, men jag älskar fan smink, och jag älskar fan Make Up Store. Därför blev jag lycklig i magen när MUS bjöd in till visning av deras tre kommade looker för sommaren 2015. Lite pirrig typ. Lite extra taggad på livet.

Vi fick platser längst fram i showroom:et och självlysande champagne. Jag tänker säga det där en gång till, för jag vet inte hur många gånger i livet jag kommer få chans att säga dessa ord i samma mening: Vi fick självlysande champagne. Eller ja, egentligen var där en liten lampa i botten av champagneglaset som tändes när glaset fylldes på, men alltså. Kom igen. Har ni någonsin sett något sjukare. Jag blev bländad när jag drack. Kände mig extremt futuristisk.

Det vart catwalk-show och jag fick enbart dåliga bilder. Detta är på allvar den bästa jag fick. Tog säkert tjugo stycken och alla blev suddiga. Ugh.

Makeup-artist, modell och konferencier. Slogs av hur långa alla människor var. Förutom makeup-artisterna, då. Kunde relatera till dem.

Och innan ni frågar – ja! Jag fick en goodiebag! (YEEES *fistpumpar*) En hel låda fylld med de tre nya lookerna. Herrejävlar vad jag ska gå lös i veckan.

Tänkte visa lite snabbt för er smink-intresserade. Detta var min favorit: Story. Massa färg och glitter och läppar och coola mönster. (Exakt så. Känner att jag borde bli anställd för produktbeskrivningar någonstans.)

Numero dos: Scale. Typ ormigt fjälligt guldigt skimrigt.

Och sista: Exotic Chic. Gillar kombon av det mörkt gula och skinande orangea, men gillade å andra sidan inte att looken bars av enbart rasifierade kvinnor under visningen i kombination med djungel/Afrika/regnskogs-tema. Exotifieringen var massiv. Fick en riktigt dålig känsla i magen. Hoppas innerligt att looken presenteras på ett annat sätt i butik.

Tack, hur som helst, Make Up Store! Ska hälsa att min mamma är väldigt nöjd.

Har ni testat yoga någon gång?

Jag gjorde det första gången när jag var 14. Det var fruktansvärt. Var vig som satan när jag var yngre, men ändå stod jag med ena armen snett ner över benet, andra armen i luften, nacken i 180 grader rakt uppåt och svor tyst åt yogainstruktören som mitt i allt detta bad mig ”sträcka ut ryggraden”.

Förra året testade jag yoga igen, för första gången sedan jag var 14. Nu har jag kört i snart ett helt år. Det är så jävla gött. Det är sjukt egentligen, hur min kropp gick från att vara vig men sämst på yoga, till att bli smidig som ett kylskåp men att älska yoga. Varje gång jag går ett pass, lämnar jag lokalen och känner mig ganska exakt såhär:

Plus att yogainstruktören vi har är sjukt bra. Jag har skrivit om honom förut, men känner att det är dags att outa hans namn. Anders, som yogar vid Hötorget, du är fantastisk! Sluta aldrig hålla yogaklasser! Sluta aldrig prata om hur stjärntecknena får mig att må, även om jag inte är helt hundra på att jag tror på det! Sluta aldrig förundra mig när jag tittar upp från min hundposition för att se dig stå raklång på huvudet och få mig att tänka tankar som ”vänta va” och ”ofta inte det där gör ont”!

Yogade i förmiddags mellan klockan elva och tolv och lämnade salen med en sån peppig känsla i hela kroppen. Ville gå fram till Anders efteråt och ba U DA BEST!!! men vågade inte. Så jag skriver ett blogginlägg om det istället. What to do.

Ugh. Det är allt jag har att säga idag. Ugh. Tycker mitt ansiktsuttryck talar för sig själv.

Här sitter jag på ett mörkt och svinvarmt café med mössa och är cool och ledsen på samma gång. Det händer så himla mycket just nu och jag kan inte berätta allt. Både bra och dåliga grejer. Bara det att de dåliga grejerna väger över. Försöker trösta mig med Taylor Swifts nya album (som är SKITBRA) (och som jag köpt heeelt lagligt på iTunes!! Heja mig för fan) och det går helt okej.

Hur gör ni när ni är ledsna? Vad gör er glada? Har tyvärr inget husdjur tillgängligt som jag kan klappa, men vilka andra tips som helst mottages med tacksamhet.

Flög tillbaka till Stockholm igår kväll. Hade precis satt mig till rätta i frid och fröjd på flygbussen när mamma ringer.

Jag: Hallo.

Mam: Hallå? Var är du?

Jag: … i Stockholm?

Mam: Ja men var? Är du på flygplatsen?

Jag: Nä, satte mig precis på bussen. Vadårå?

Mam: De skriver om att en man som precis landat på Arlanda kanske har ebola. Såg du något? Pilla dig inte i ögonen!! Slicka inte på något!!!

Nu hade mannen visserligen inte ebola, men jesus kvinna, ska jag inte ens kunna slicka min väg från gaten till flygbussen ifred?

It’s one of those days.

When you have to drag a bloody resväska through T-Centralen in rusningstrafik.

I röva idag.