Tre dagar är kort tid. För kort för att vara typ halva vår semesterresa. Wäää. 

Anyhoo. Tre dagar på en grekisk strand tog det att läsa ut den här boken:

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Om en alkoholiserad kvinna som åker pendeltåget till London varje dag och plötsligt är inblandad i ett försvinnande tack vare att hon sett märkliga saker från tågfönstret.

Bra: Lättläst! Älskar lättlästa böcker (till skillnad från boken jag precis börjat läsa nu efter denna: minimal text och hysteriskt långa miljöbeskrivningar. Ugh). Och spännande plot. Och bra namn. Ibland får jag panne på att jag inte kan hålla ordning på karaktärer, men här har alla bra namn. Olika begynnelsebokstäver och allt. En fattar vem som är vem. Tumme upp. Annan bra grej: spännande grejer händer precis när en behöver dem! En sitter och ba jaha ska det hända något nu eller, och så vänder en blad och så händer det. 

Dåliga saker: Ibland blir texten lite väl dramatisk. ”På tåget såg jag en skjorta ligga bredvid spåret. Jag tänkte på vem skjortan tillhört. Sedan kunde jag inte koncentrera mig på hela dagen. Varje gång jag blundade såg jag skjortan bredvid spåret framför mina ögon.” Och så är den virrig i början med massa hopp fram och tillbaka i tiden. Och inte för att skryta, men jag gissade rätt bov efter 100 sidor.

Slutsats: 3/5 nässprayar.

Gokväll readurz!

Idag var jag och fyra femtedelar av familjen (eftersom den femte och yngsta föredrog att sova till 12 och vara klassisk trotsig tonåring) på vårt sommar-stammis-ställe: Åsa!

Så vem är Åsa, kanske ni undrar? Det undrar jag också. I tjugo år har jag undrat vem Åsa är döpt efter. Alltså stället. Vem platsen är döpt efter. Jag insåg precis att allt blir så mycket krångligare när platser har människonamn. Precis som människor som har djurnamn. Min morbrors förra hund hette Oliver, och i hela mitt liv har jag haft skitsvårt att ta folk som heter Oliver på allvar eftersom de heter ett frickin hundnamn.

Här låg vi och hade det gött i alla fall. Mitt i Åsas varma och kärleksfulla livmoder.

Jag hade såhär kul. Ser ni att jag blivit lite brun?! Haleluja! Preach it! Ginger power, huzzah!

Kimba hade såhär kul. Hon är alltid brun. Hon fick, precis som den sovande femtedelen som låg kvar hemma, mammas och pappas gener för gött och solvänligt pigment. Vems gener har jag fått??? Är min pappa verkligen min pappa? Har brevbäraren en viktig roll i mitt oskuldsfulla och lyckligt ovetande liv? To be continued.

Nu ska jag gå ut och springa eftersom detta är enda tiden på dygnet som det är möjligt utan att dö av värmeslag. Gonatt.

Okej, readurz. Här kommer inlägget jag lovade er. När, hur, vad och varför jag var i Los Angeles med Splay, plus massa fina bilder som jag inte lagt ut någonstans än (de flesta av dem, i alla fall). Nu kööööör vi.

Jag är för tillfället med Fullscreen – partnerföretaget som gör att jag kan leva på youtube – men ska gå över till Splay i september när mitt kontrakt med Fullscreen går ut. Därför erbjöd Splay mig, som ett första steg i samarbetet, att få åka till USA och collaba med amerikanska youtubers under världens största youtube-mässa: VidCon.

Vi bodde Downtown, i en lägenhet som var alldeles för lik New Girl-lägenheten med en pool på taket. Bortsett från att jag sov på ett litet loft utan persienner, med en brölande AC ovanför min fem centimeter tjocka madrass, var det väldigt zöft.

Såg denna skylten på dag 1 när vi underhöll vår jetlag med att fönstershoppa i West Hollywood. Young & hungry. Kan relatera.

Så vilka är förresten ”vi” som jag hela tiden pratar om? Meine damer und meine herrar, låt mig få presentera den innersta kretsen, Illuminatis ledare, Disneyprinsessorna som ni aldrig sett dem förut: Vigor, Micke, Emanuel och Viktor. Tadaaa.

Dag 2 through dag 4 tillbringade vi på Anaheim Convention Centre ihop med 18000 andra. Jag och Emanuel hade community passes och därmed tillgång till paneldiskussioner med youtubers kring skapande, manusförfattande, humor osv, medan de andra hade industry passes och kunde gå på jätteroliga paneler om till exempel upphovsrätt, CPM och partnerskap.

Jag och Micke hade dessutom tillträde till en VIP-lounge där en bland annat kunde göra 3D-figurer av sig själv. Jag var jävligt snabb dit. Kommer alltså få en fem centimeter hög 3D-Clara på posten inom några veckor. Alltid bra att ha en sån.

SELFIEBOMB

Joey Graceffa (som visste vem jag var)! Mamrie Hart (som sa att jag hade snygga ögonbryn)!

Lohanthony(‘s video of thee wee-heea-heek)! (som jag blev hetsad till att ta selfie med eftersom flygresan dit till viss del bestod av att gråtskratta till hans vloggar)

Charlie McDonnell (som var den FÖRSTA vloggare jag började följa)! Paint (vars After Ever After kan få mig att brista ut i wailande när som helst på dygnet)!

Grace Helbig (som bara är min STÖRSTA youtubeidol NÅGONSIN)!

Kan eventuellt ha filmat collabs med ett par av dessa. Kanske. En vet aldrig.

I övrigt bestod resan av sånt här:

Och sånt här:

(Mamma om du läser detta, jag gick inte på Venice Beach boardwalk ensam. Det kom inte heller fram någon som erbjöd mig marijuana, två som frågade om jag var singel och en som sa åt mig att le. Jag bad inte sistnämnda att dra åt skogen.)

Och igår kom vi alltså hem. Jag fick med mig ett par nya crèmevita vans och en skateboard. Fick the California vibe, eller något. Nöjd.

Nu ska jag på möte med Veckorevyn. Haj.

Sista dagen i Los Angeles. Jag har längtat efter stranden hela veckan – vilket inte blir bättre av att knalla runt i ett svettigt convention centre när det är trettio grader ute – och idag skrek jag av lycka när jag skymtade havet bakom tusentals sandiga turister.

Andra gången i livet jag är på Muscle Beach (passande namn) i Santa Monica. Jag var manisk med solskyddsfaktorn. Smörjde in mig var tionde minut i ren skräck att åka därifrån som en soltorkad tomat.

Vid kl.13 gick Splay-herrarna iväg för att ha möte och jag låg kvar en timma. Duschade, knallade och köpte nya vans (!!!) och mötte sedan Micke för att åka och göra en video-collab med den här:

Och den här:

Smoukahontas! Tjejen på youtube som pratar hittepå-språk som verkligen låter som riktiga språk, ni vet? Vi bondade efter hennes shoutout igår. ASCOOL tjej. Med världens sötaste jävla hund. Skrek högt när den kom struttande in i rummet. Många skrika-högt moments idag, känner jag.

Tänkte berätta mer utförligt vad vi gjort när jag är hemma på tisdag, med tanke på att internet här och därmed även min bloggförmåga varit lika välfungerande som denna lägenhetens brandlarm (som gick av inatt igen) (falskt alarm, igen). Nu ska vi äta italienskt. Haj.