HAY FOLKS

Simon och Emma är på Gröna Lund. Jag bangade och gick ut och sprang istället.

Ställen där jag blev svettig som jag aldrig ens reflekterat över att en kan bli svettig:

1. Fingrarna. Hade typ två kilometer hem, var svintrött och supersvettig, slängde en blick på min klocka och såg att mina fingrar var helt glansiga. What-the-fudge-moment el grande. Var tvungen att känna på högerhandens fingrar med andra handen, och jo – fingerlängderna och in emellan dem var helt rinniga.

2. Bakom öronen. Har aldrig blivit så plågsamt medveten om att det är möjligt att svettas bakom öronen, som när jag i ett smidigt armvev skulle dra en lös hårslinga bakom örat. Klibbigt.

3. Bröstkorgen. Och då snackar vi inte halsen. Inte heller mellan brösten. Bröstkorgen. Att se svettpärlor uppstå strax under nyckelbenen och långsamt leta sig nedåt är lika fascinerande som när jag vid sex års ålder upptäckte att sniglarna i mitt snigelhotell hade lämnat små bitmärken i deras treklöversblad.