Ibland kanske man har svårt att komma ur sin rutt. Man har en period där man bara intresserar sig för gamla klassiker, plöjer igenom hela Stephen Kings boksamling eller vägrar läsa annat än deckare.

Jag blir oftare ombedd att tipsa om något ”spännande” eller ”kärleksfullt med lyckligt slut” än vad jag blir att tipsa om något ”banbrytande” eller ”ger en tankeställare” (de två sistnämnda har aldrig hänt), men det är bra att läsa om något helt annat än man är van vid, det ger nya tankesätt och synvinklar, stimulerar hjärnan och sånt där annat bra!

Om du läser mycket romantiska böcker som klassiker med lyckliga slut, Harlequin-romaner, chick-lit etc, kanske du borde läsa någon av Liv Strömquist seriealbum som Ja till Liv!, Prins Charles känsla eller Einsteins fru. Där får vi en annan bild av historiens och sagornas lyckliga berättelser och lär känna både kvinnorna och männen bakom vissa kända kärleksförhållanden bättre. Hon kritiserar och diskuterar också dagens politik, media och samhälle, allt via roliga och tankeväckande serier (underskattad bokform) som bara leverar fakta och budskap!

Kanske läser du mycket äldre litteratur eller böcker som bara är totalt påhittade? Då är det dags att få en inblick i en annan värld och läsa en sann historia! I betraktarens ögon, 2002, berättar den romske sångaren, Hans Caldaras, om hur det var att växa upp i tältläger och flytta runt i Sverige. Han berättar om utanförskap och främlingsfientlighet men också om värme och kärlek, och ger oss en inblick i romernas historia i Europa. Intressant att läsa om och aktuellt jämt (!).

Vi har också en svensk debutant iår, Neftali Milfuegos (pseudonym), som i Tankar mellan hjärtslag skriver (i dagboksform som ibland övergår i dikt) om en resa till Chile för att hitta vem han är. Det handlar om rasism, identitetssökande och existentiella frågor. Språket är ungdomligt och ärligt och strukturen nytänkande. Väldigt intressant!!

Och läser du inget annat än stora tunga tegelstenar skrivna i klassisk bokform för att du inte tror att tunna, annorlunda böcker kan ge något? Då borde du testa konstären och författaren Edouard Leves bok Självporträtt, 2005. En bok utan stycken, kapitel eller annat du kan tro dig hitta i en bok. Genom att fylla sida efter sida med meningar i Jag–form, med minnen, fakta, tankar och funderingar har du här en självbiografi som är intressantare och personligare än de flesta. 2007 kom han också ut med boken Självmord, skriven i samma anda fast i Du–form där han skriver om en vän som begått självmord (Levé tog själv sitt liv strax efter han var färdig med andra boken). Blir ni intresserade så kolla upp hans konst, ett av hans kändare projekt är foton baserade på porrscener, fast alla har vanliga propra kläder på sig och normala miner… 

P.S. Skulle ni undra vad Foliant betyder, kan ni översätta det med ”stor bok”…

Hur börjar man en blogg om litteratur? Jag har funderat mycket på det här första inlägget och känt mig lite tom inför vad jag skulle skriva. Jag har massa idéer för inlägg men inget kändes rätt att bli ”det första”.

Sååå för att börja någonstans tänkte jag helt enkelt berätta för er om den senaste boken jag läste som faktiskt var underhållande och intressant. Jag skriver ”faktiskt” för det är ju inte alltid det är så, att böcker är intressanta. Jag har som exempel i veckor försökt läsa Wolf Hall av Hilary Mantel, men 100 sidor in har jag fortfarande inte fastnat och min bild är att det mest är en massa män som heter Thomas som sitter och diskuterar kungens kärleksliv. On någon har läst den berätta gärna OM och isf när den blir intressant, för jag har gett upp!

Den senaste bra boken jag läste var Om du ändå hade talat Desdemona – Ohållna tal av otyglade kvinnor, skriven av Christine Brückner (1921-1996), 1983.

Christine Brückner har skrivit många böcker med fokus på det kvinnliga perspektivet och titulerats att vara en feministisk författare. Hur bra låter inte det?!

I den här boken ger hon ”kända” kvinnor som Desdemona (från pjäsen Othello), Jungfru Maria, Katarina von Bora (gift med Martin Luther) med flera, röster som de inte hade. Det är fiktiva tal där de berättar vad de tycker till någon och inte låter sig tystas. Maria går till exempel ut i öknen för att prata med Gud.  Det är passionerade, filosoferande och ibland riktigt underhållande tal. Christine själv har med en lite upprört text som hon hade velat säga till författarinnan Malvida von Meysenbug (1816-1903) om hennes syn på livet. Det är en enkel, ca 100 sidor, men smart bok och jag tänker då speciellt på utläggningen Christiane Vulpuis håller till sin mans ex, Charlotte von Stein som pratat skit om henne i stan, medan hon dricker sig full på portvin. Det känns så äkta på något sätt. (Och om man som jag inte vet vilka alla dessa kvinnor är, kan ni andas ut för det finns en förteckning bak i boken, tur det)

Jaaa där har ni alltså den senaste boken jag läste och som jag ramlade över enbart för att en man kom in på bibblan och frågade efter den, titeln lät så intressant att jag var tvungen att låna den själv, Tack för det!!

Jaha då var väl första inlägget avklarat och jag säger välkomna till bloggen! Feel free att ställa frågor!