Jag har enorm respekt för alla som försöker vara roliga. Det är svårt och läskigt och det är att blotta strupen något djävulskt. Alla människor har rätt att testa sig fram prova att göra det dom vill och drömmer om. Att få andra att skratta är en helt otrolig känsla och jag förstår att människor söker den kicken. Det blir som en drog. Allt man gör kan heller inte bli kul och alla kan såklart inte gilla allt. 

Slut på brasklapp och med detta sagt.

Nejmen jag vet att det är extremt osympatiskt och oälskvärt att vara missunnsam. Det ÄR en ofin känsla jag gärna skulle kunna stänga av. Om det gick. Men nu är den här. Och jag tänkte försöka bena ut vad den bottnar i. 

“Daniel Hallberg började 2015 lägga upp sketcher på Instagram och fick snabbt ett växande antal följare. Snart var kontot omtalat med tiotusentals fans och det började dyka upp kända profiler i sketcherna, så som Alicia Vikander och Timbuktu.

2017 stod Daniel för ett omtalat gästuppträdande i ”Idol” när han sjöng en kärlekslåt till jurymedlemmen Nikki Amini. Samma år spelade han också en dryg pr-strateg i Ruben Östlunds prisbelönta film ”The Square”. I början av 2018 hörde Kristian Luuk av sig och ville ha med honom i sin scenföreställning ”Scenkväll med Luuk” på Scalateatern.”

Hans CV må kännas lite tunt men det är inte som stör mig.  

Det jag verkar vara rätt ensam om om att tycka är att han är megahyllad för att vara rolig fast han är….

TRÅKIG.

Gullig, busig, söt, snäll, oförarglig, pigg, glad och sjukt bra på att se ut som Håkan?  JA. Rolig? Nej.

Knappt ens tråkig. Bara så..obeskrivligt plågsamt, smärtsamt medioker. Som humorist alltså. Jag vill verkligen skilja på verk och person här. Som person är jag övertygad om att han är fin. Han verkar jättesnäll och är säkert megatrevlig. Men han har INGENTING att tillföra den svenska humorscenen. Den svenska humorscenen är ganska bedrövlig som den är ska sägas. Nej, bara för att du ser att komiker du kanske gillar lägger up suddiga bilder från balkongen på RAW om att nån Emma du aldrig hört talas om ”slaktar just nu” så behöver det inte vara sant. Det är en liten bransch där alla fjäskar för alla för att alla är rädda för att inte få gig och bli panka. 

In my humble opinion. Och det är ok. Man FÅR vara medioker. Det är verkligen inget problem. Det är allas rätt att vara det. Så länge man inte FÖRS in i finrummen och blir behandlad som vore man den nya Gösta Ekman endast på denna merit. 

Det handlar inte om att det inte alltid är SÅ kul. Att han slår frivarv varannan eller var tredje gång. Det är aldrig det minsta kul? Det är så totalt ofarligt och intetsägande att det blir exakt INGENTING. Mindre än ingenting? Det är osmart och förutsägbart och slappt. Det är inte ens tramsigt det är bara genuint OBEGÅVAT. Det är tjejer som inte kan bestämma vad dom vill äta till middag och semesterkillen med myntinkast i sommarbutiken och fan vet vad. Det är stereotyper och dörrar öppnare än den till Mark Levengoods sexgrotta om man heter Danny Saucedo. 

Gör han sitt bästa eller gör han det han tror funkar? Fuck if I know. 

Det är EN sak att stå med löständer på Humlegårdsgatan och dental-håna Schulman i 30 sek på insta för då tar han inte utrymme från någon annan talangfull person men vad känner ni när han står och helt galet krossar ägg och kastar mjöl i ansiktet när han gör omelett med Bianca ingrosso på bästa sändningstid i SVT? I FYRA minuter. Förlåt men ÄR det innehåll i NÅN värld? Är det kul för NÅGON? Är det bra i nåns ögon? Kan vi inte begära mer av public Service? Har svt-cheferna VETT att SKÄMMAS när dom ser detta eller tycker dom på riktigt det är bra tv? Kan nån snälla ge dom en cat scan och kika efter allvarliga hjärnskador? Jag menar bara att det som flyger i flödet kanske inte flyger på vedeldad TV. Man kanske kan höja ribban lite? 

Är det bara jag som känner såhär? Jag frågar en vän vad han tycker och han säger saker som “Han är en habil humorist” och “Han är ju väldigt skicklig”. Förlåt? Har ännu person vars omdöme jag ändå hade viss respekt för tappat det fullständigt? Ett farligt resonemang som leder till RIKTIGT farlig relativism i stil med “Robert Wells är skicklig på det han gör (spela piano) och kan därför direkt jämföras med Ray Charles”.

Han är en tokig reklamkille som försöker se ut exakt som Håkan Hellström och garanterat har ett rappat CV på sitt samvete. 

Det känns som jag lever i nån uppochnervänd jävla parallellvärld där alla är sinnessjuka och/eller hjärntvättade och inte ser detta. Eller så är det jag som är sinnessjuk? Eller så är det som med Linnea Claesson, alla ser det men ingen säger nåt? Jag fattar verkligen inte vad fan det är som pågår? Det borde kanske finnas någon slags subventionerad lobotomi man kan kräva för att få hamna på samma våglängd som “Verklighetens folk”/svt-chefer och slippa Den Goda Smakens tunga ok?

Och LUUK? Som man ju har en jävla respekt efter allt kul han gjort. Vad fan ser han i honom? Jag tror att han egentligen innerst inne inte alls tycker han är briljant. Men han såg en chans att förlänga sin dalande karriär några år genom att suga lite ungt blod ur och åka snålsjuts på Hallberg? Hans skratt låter forcerade och extremt falska. 

Jag vill också säga att Hallberg GIVETVIS inte gjort nånting fel. Inte på något sätt. Han gör ju bara det vi alla hade gjort. Tackar ja till alla erbjudanden han får och gasar på. Det är ju människorna runt om honom jag undrar hur fan det är fatt med. Sen är det här en fråga som är större än Hallberg. Han få klä skott här för all usel humor som går så bra just nu. Allt från I just want to be cool och deras stirriga överspelade ADHD-osande sketcher till Leif och Billy och Uti Bögdas oförställd landsortsförakt till Lucas Simonsson trötta kvinnohat är beklämmande. Jag säger inte att landsortsförakt och kvinnohat KAN vara roligt. Men det måste göras med finess och kärlek. Hallbergs sketcher är bara skenbart mer begåvade än Simonsson & Co. Det är bara perukerna som skiljer dom åt. Och att dom är på landet och han i Humlegården och har coolt jobb på reklambyrå och känner några kändisar.

Allt är hemskt och väldigt väldigt tråkigt.

Jag blir rädd. Uppriktigt rädd för vart vi är på väg i det här landet. Humor-wise. 

Det är verkligen inte särskilt trevligt att vara såhär missunnsam men jag är väl inte här för att dela med mig av rawfood-bollsrecept och peppiga träningstips. Det kanske kommer sen. Med sinnesron osv.

Du är bara avundsjuk tänker du? Du har såklart absolut inte fel.