Jag är fan alltid SEN med att upptäcka saker. Minns att jag nån gång i gymnasiet upptäckte Winnerbäck 10 år efter alla andra. Eller jag visste ju han var stor men jag blir lätt motvalls så det var då jag  insåg att jag tyckte att han hade nåt och TILLÄT mig själv tycka det. Jag upptäckte köttermometer i våras och ladd först när jag var 23. Jag upptäckte kanske först nu att jag på riktigt är en missbrukare och beroende. Jag upptäckte min fallenhet för att suga kuk ett decennium för sent. Usch. Sorgligt. Min mun förblev oknullad så himla länge. Öppet sår det där. Well well. Jag är en late adopter? Jag kom i kontakt med iPhone samma år som jag först kom i kontakt med Krunis och hans musik: 2014.

Ibland är det med flit: som alkoholdebuten som jag drog ut på för att jag blev instinktivt motvalls när alla plötsligt skulle börja supa. Fan va töntigt tyckte jag.  Alla plötsliga hyper blir jag impulsivt anti. Infantilt och astöntigt, jag vet. Men sen faller jag  långsamt TILL FÖGA och känner att jag måste ta igen för alla förlorade år och så gasar jag på rakt in i bergväggen istället tihi^^.

I fallet Hanna Hellquist var det inte ett medvetet val. Hennes existens har för mig inte varit obekant. Hon har alltid SKVALPAT runt där i medvetandet. Jag har varit medveten om att hon är en p3-person som kommer från Värmland, har en tax och är lite rolig. Typ. Men det här året hände nåt.

Jag tror att det var pga hennes vare hennes medverkan i Alla mot Alla som jag verkligen fattade inte bara hur sinnesjukt allmänbildad hon är utan vilket unikum av älskvärdhet hon är. (Jag förstår att ni som orkar lyssna på P3 kanske redan fattat det men det är tyvärr outhärdligt av vissa andra skäl som inte stavas Hanna.)

Hon är en av så ytterst få som träffar den lilla och så åtråvärda SWEETSPOTEN av rå humor, snabbtänkthet, självdistans, självhat, cynism, bråddjupt allvar och förställd hjärtlighet. Det är inte lätt. Den är mindre än Bindefeldts självdistans den där sweetspoten.

Jag har aldrig hört henne dra ett enda jävla skämt och hon är inte trots det utan kanske JUST därför den roligaste personen norr om Kapstaden. Det behövs inte när man som hon alltid har den roligaste tänkbara VINKELN på grejer. Det känns inte som hon försöker. Hon bara ÄR rolig. Och burdus. Och smart. Och eftertänksam. Och snäll. Och omtänksam. Och cool. Och rapp i käften som djävulen. Och fin. Och lätt att våga prata med. På riktigt. Hon är den enda personen jag svarade i telefon dagen efter kaoset i Lund. Det säger nånting om nånting.

Ibland känns det som att man är ensam om att fatta saker. Att ingen annan förstår det feta med vissa saker. Men när Hanna nu nominerades till stora journalistpriset och satt i Skavlan blev jag LITE förvånad men mest glad. För jag var fan inte ensam. Världen har också fattat. Kanske långt innan mig? Hanna Hellquist är det bästa vi har.