Igår var det fjorton år sen jag och Anton var på vår första dejt. Ibland slår tanken mig att vi borde få nån slags medalj som hållit ihop så länge! Men så inser jag ju att medaljen, priset och trofén finns i att dela livet med varandra. Att leva i den här tvåsamheten är inget jag härdar ut eller offrar mig för, snarare är det en slags gåva jag dagligen förhåller mig till.
Även om det såklart vissa dagar är svårare att minnas varför man tog emot den här tvåsamhetsgåvan.
Ju äldre jag blir och ju fler åren blir tillsammans inser jag hur skört det är alltihop. Jag som skrivit så mycket om vår relation, känslorna och gett råd sitter till slut alltid med samma tanke i huvudet:
Passa på.
Passa på att älska och bli älskad.
Ibland behöver det inte vara svårare än så. En stilla påminnelse om att klyschan ”vi har all tid i världen” är en lögn men att ”störst av allt är kärleken” istället är en sann sådan.
Det största för mig just nu är att få älska Anton och bli älskad tillbaka.
Grattis till oss och de där tonåringarna som en gång i tiden så gärna ville vara med varandra.
Hanna <3. Bölar på jobbet nu. Jag och min kille har snart varit ihop i 10 år (sen vi var 19 och 20), och när folk frågar hur man gör så finns det ju inget svar mer än att man fortsätter välja varandra och de personerna man blivit när man vuxit upp tillsammans. Så himla fint. Grattis till dig och Anton!
Detta är så fint <3 bölar också på kontoret!
Jag har varit ihop med min kille i 8 år, sedan vi var 18 och 19. Tycker ofta jag känner mig lite ensam och utan förebilder i en sådan relation (särskilt då vi båda är skilsmässobarn). De flesta runt omkring mig sätter högt värde på sina olika erfarenheter av olika relationer, och hur man vuxit och förändrats efter uppbrott etc., och jag känner ibland att folk antar saker om mig och min relation, att den är sämre än det andra för att vi var så unga och inte upplevt vår ungdom med någon annan. Men jag har ju också vuxit, förändrats och gått igenom saker i mitt övriga liv, som är mycket större än bara min partnerrelation. Precis som med en nära vän, så har även min partner funnits där och gått igenom dessa saker med mig (ibland, och ibland inte!).
Anyway, med detta svammel ville jag egentligen komma till att varje gång du skriver om dig och Anton, och jag läser andras kommentarer om sina långa förhållanden, så blir jag så glad att se att det finns fler som vi, att alla inte måste ta samma väg för att växa och utvecklas.
så fint och sant skrivet! <3 <3
Exakt så känner jag med. Det är skönt att inte känna sig ensam!
<3 bölar på tåget. Jag och min kille har 11 starka år (vi var 22 år när vi träffades) och ja, det är verkligen en gåva! Du har så rätt i att det blir skörare och skörare och så fint att vi känner så och inte tvärtom, att vi tar det för givet och bara kör på. Länge leve kärleken!
Så fint skrivet! ♥️ jag och min kille har snart varit tillsammans i snart 10 år, och kärleken är verkligen störst.
Åh! Jag är 30 år och har i år varit tillsammans med min kille i 13år. Många verkar förvånade – att vi faktiskt fortfarande är ihop. Ibland är jag också det. Men allt känns också så självklart med honom. Grattis till er! <3
Fan Hanna. Jag vill alltid att du ska skriva om kärleken
Varje gång du skriver om er relation slås jag av vad fin kärleken kan vara. Efter 5 år av mestadels energikrävande bråk och oro och gnag i magen vågade jag i december ta steget och gjorde slut. Vi levde hela tiden i framtiden. Trodde att allt skulle bra så fort vi X eller Y. Insåg till slut (för sent?) att jag inte kan vänta på ”senare”, mitt liv är just nu och jag förtjänar att må bra. Dagar när jag tvivlar på mitt beslut så stärker det mig att se hur din kärlek snarare växer med åren och jag vet att jag gjort rätt. Så, trots att jag inte alls är i samma sits som du eller de flesta andra som kommenterat hittills, blir jag så himla glad och varm i själen när jag läser inlägg som dessa för de visar på vad en relation kan vara. Grattis till er!! och sluta aldrig skriv för guds skull!!!
Dina texter om er förhållande är så fina, så raka ärliga och faktiskt väldigt motiverande! Är också i ett förhållande sen 16 år. Känner igen mig så mkt i det du skriver. Du sätter ord på det som ingen annan. Grattis till dig o Anton!
Jag och min man firar 15 år i år, vi träffades när vi var 16. Jag är så glad att vi lyckats hålla ihop, kan verkligen inte föreställa mig ett liv utan honom <3
Jävlar va fint, alltså <3
Precis detta jag behövde läsa. Du är så himla klok Hanna och du och Anton är så fina!