Felicia: Hallå hanna jag tycker att det här med att du har gått från att vara fast anställd till att vara din egen har fått ALLDELES för lite space in din bloggy! Borde väl varit lite livsomvälvande för dig? Eller?? Kan du inte skriva lite om ditt liv nu jämfört med förut plzzz

Hej Felicia!

Va rolig fråga! Har tänkt att ni kanske skiter i min karriär/jobbliv?!  Så länge ni får roliga texter till kläder och recensioner av GVFÖ är ni nöjda! Hahaha skoja. Som att jag liksom skulle vara ”kränkt” över det. Aja. Låt mig nu berätta om mitt liv och denna förändring.

Först och främst vill jag klargöra att jag aldrig varit fast anställd hos svt. Om ni hängt med i senaste debatterna kring korta kontrakt i ”tv-branschen” så kan jag avslöja att det även gällde mig. Från 2013 gick jag på årskontrakt på svt (vilket i tv-branschen är relativt långa kontrakt) fram till 2016. Jag fick alltså ett nytt kontrakt för varje år. Ibland med några veckors paus och ibland visste jag inte om jag skulle få ett nytt kontrakt mer än en vecka innan det nuvarande gick ut.

Efter fyra år blir man ut-LASAD (lagen om anställningsskydd) från svt, eftersom svt i princip aldrig anställer människor på andra sätt än via kortare projektkontrakt (och får alltså bara göra det under 4 år). Så då flyttade jag produktionen till bolaget Nexiko som anställde mig i 1 år, och svt i sin tur beställde vår produktion av Nexiko.

I oktober förra året visste jag att vi skulle få ytterligare ett års kontrakt av svt men istället för att fortsätta valde jag alltså att säga upp mig – med omedelbar verkan! Knäppt va! Tog beslutet på en uteservering i Toronto då jag precis haft riktig sån yr-ångest och bajsat sönder en toalett på café efter att ha fått sms från jobbet om olika grejer.

Jag bröt i princip ihop i en drink med min kompis Linnea och fattade då att jag hade noll energi eller lust till att jobba med projektet ”MVH” (ungdoms-tv för svt) längre – ett projekt jag byggt från start och älskat så otroligt mycket.

Men allt har sin tid.

Jaha oj. Det var absolut inte det här du frågade efter hahahaha. Lått oss prata om mitt nya liv och hur omvälvande (eller inte?!) det har varit.

Idag är mitt jobb att driva mitt egna bolag som jag haft sen 2010 (bloggat, poddat, skrivit krönikor, gjort samarbeten genom det) men håller i skrivande stund på att starta ett aktiebolag eftersom jag nu jobbar fulltid med detta.

Nytt för i år är att jag kommer göra hela produktioner genom mitt bolag. Just nu jobbar jag med en större grej för mina favoriter på Löfbergs (är nog hemligt så ska inte skriva mer om det) och har i samarbete med produktionsbolaget Nexiko en pitch på svt som jag hoppas går hela vägen (det måste den). Jag älskar verkligen att göra tv, eller ja *rörligt* som man kanske får kalla det nu för tiden. Och vill fortsätta producera och programleda på olika sätt.

Andra saker som jag gör på mitt bolag är; samarbeten på Instagram/podden (har ett megastort som blir aktuellt i april), mina två poddar, bloggen, radiogig, konfrenciergrejer, dj:ar och skriver grejer (men har pausat mina krönikor just nu).

Att säga upp mig och bli egen är det absolut bästa jag gjort. Första månaden grät jag säkert 3-4 gånger i veckan när jag skulle sova för att jag var så orolig kring hur allt skulle gå och för att jag saknade mina kollegor så mycket. Men idag är det en helt otrolig känsla att äga sin egen tid.

Jag har inte varit sådär panik-stressad sen i november och den befrielsen är helt makalös. Att inte vara skyldig en chef/projektledare sin tid och samtidigt veta att du inte räcker till – till andra saker. Att känna att det är helt beroende på mig och min drivkraft som saker blir gjorda eller inte gjorda. Att få planera min tid och bestämma själv. Det gör mig så fruktansvärt lycklig just nu.

Förstår att det låter otroligt privilegierat, vilket det givetvis är. Men vill då påminna om att jag under fem års tid i princip jobbade 200% (med heltidsjobb + alla mina grejer på sidan) för att kunna ha det så här just nu.

Jag förstår också att jag eventuellt inte kan vara så här för evigt, jag tackade nej till en bra lön på svt och mitt kommande halvår kommer bli mer fylld av jobb och säkert en del stress över hur saker och ting ska gå ihop.

Men jag kommer i alla fall få bestämma och styra själv, vilket just nu är det bästa jag vet.