Hej Hanna!
Ville bara skriva lite kort (blev visst långt🙄) till dig då jag vart lite smått besviken.
Jag har följt din blogg (bl.a) från och till i många år och tycker att du är en jäkligt vettig och sjukt rolig person. Älskar tex din julvideo ”Christmas everywhere”, höll på att dö när Rudolf äter upp tomten😂 I alla fall! Var på P3 Guldgalan idag och jag hade sagt innan att om det är NÅGON/NÅGRA personer jag skulle kunna tänka mig att gå fram till så hade det varit du eller Hanna Hellqvist för att jag gillar verkligen er och det skulle jag vilja säga face to face. Så plötsligt ser jag dig där, efter showen, påväg därifrån tror jag, i lugn takt. Men jag blir helt plötsligt väldigt stel. Och blyg!! Vågar inte säga nåt så går bara förbi dig. Men senaste året har jag jobbat mycket på mitt självförtroende så jag tänker ”NEJ men skärp dig, hon är ju en vanlig människa, var inte så mesig”. Om man tycker något/någon är bra så tycker jag man ska framföra det lika väl som man borde säga till när nåt är kasst. Så jag vänder mig om och då kommer du gåendes rakt emot mig. Nu så! Jag tittar på dig men du ser inte åt mitt håll fast jag är så nära. Nuddar försiktigt vid din arm och säger ”Hanna…”. Så som jag hade gjort om det var en vän. För det känns ju lite som att jag känner dig. Jag vet såklart att du inte känner mig men ville bara fånga din uppmärksamhet. Då säger du ”heej”. Utan att titta på mig. Utan ett leende. Du bara går rakt förbi mig som om jag vore luft. Kände mig Så. Jäkla. Dum. Om du bara hade tittat på mig, stannat upp eller sagt ”tyvärr jag har bråttom”, lett, ja, något. Allt jag ville säga var att ”jag gillar dig och att jag tycker du är grym”. Det kanske är vardagsmat för dig att folk kommer fram och säger sånt, vad vet jag. Men det är inte vardagsmat för mig att gå fram till en känd person jag gillar för att ge en komplimang. Det krävdes mycket av en tidigare väldigt blyg tjej att ta det steget. Vill inte på något sätt vara otrevlig, jag är vuxen och det är ingen big deal egentligen. Berättade det sen för mina vänner som en ”pinsam sak som hände” och vart liksom en kul grej. Men det gav mig en bitter eftersmak.. Förstår verkligen att man inte orkar eller så men det jag vill ha sagt är att en liten grej för dig kanske är en stor sak för någon annan. Tänker om en osäker, ung person vågar sig fram och blir så nonchalerad så kanske det blir en väldigt stor grej för hen? Hade nog aldrig gått fram till dig på stan för förstår att det kan kännas jobbigt att inte få vara privat men nu var det ju på P3 Guldgalan och tänkte väl att det borde vara ok att bara säga nåt kort. Ja, det var väl bara det jag ville ha sagt, skriver detta i all välmening, vet ej om det blir en ögonöppnare eller om du tycker att detta var ett extremt töntigt och tråkigt att läsa (om du nu läser det🙈). Hoppas iaf att du hade en grym kväll! Väldigt bra uppträdanden och bra stämning får jag säga:):) Ha det fint, tack och hej!