HEJ ÄLSKADE

Va fint ni skriver om mitt uppdrag för Musikhjälpen och tack för alla kommentarer här och på instagram. Känner mig typ trygg som har er och av vetskapen att ni ju hänger med på resan med mig. Nu är det prick en vecka kvar till jag åker och jag drabbas givetvis av sånna där extrema nervösvågor i kroppen.

Men än så länge är jag kvar i Toronto! Ikväll åker jag hemåt och landar onsdag förmiddag.

Sen jag kom hit har Linnea tjatat om nån jävla halloumi-tallrik med pommes som hon väldigt gärna ville att jag skulle smaka. Så vi tog spårvagnen mot brunchstället som låg typ en halvtimma från lägenheten ”THE GREEN WOOD” hette det och var uppenbart populärt.

45 minuters kö bara :-)))) Men Linnea övertygade mig om att det skulle va värt den där tallriken och jag valde att tro henne. Synd bara att paret framför oss (obs inte de på bilden) hade en sån där hunger-andedräkt som kan liknas vid… död råtta? Det var helt fruktansvärt när man själv dessutom är hungrig och arg.

STACKARS OSS MEDELKLASSTJEJER SOM MÅSTE STÅ I BRUNCHKÖ MED ANDRA HIPSTERS. KÄMPA!!!!!!!!!!

Så kom vi in! Till och med före paret med andedräkten?! Linnea hade en tes om att personalen behövde hitta ett bord långt in till paret :-( Aja, vi var glada och nöjda för att gå före även om det kändes lite hemskt.

Jag beställde in en lila brunchdrink där man liksom hällde ner citronjuicen själv och sen rörde om med sitt lilla sugrör ”Purple rain” hette den och jag fick äntligen vara den Mixolog bara min Simmar varit.

Sen kom tallriken. Det var svårt att fånga på bild hur god den faktiskt var. Här ser den så liten och pluttig ut? Men låt mig förklara; massa grillade grönsaker, perfekta pommes, friterade små halloumi-ostar, perfekt stekt ägg och en hemmagjord ketchup till som var liksom lite ”syrlig”.

HELVETE VAD GOTT!!!!!!!!!!!! Tack Toronto.