Med risk för att låta nyreligiös och frälst: Livet.
Men jag älskar ju detta livet.Vi har ju liksom det vi gör! ”Livspusslet”, vardagen, Internet och verkligheten. Rubrikerna, trenderna, relationerna och diskussionerna. Och så äta, dricka, dansa, ligga, bajsa och sova på det. Försöker ibland ställa mig utanför och försöka se på den här samtiden på ett sätt jag kanske kommer göra om ett par decennier. Ni vet, när tid har gått och en har kunnat utmejsla mönster. Som på de sätt vi IDAG kan tala om hur 70-, 80- och 90-talet var.
Att rent objektivt titta på livet vi lever just nu, och krasst konstatera att ”jaha, där går SD och blir tredje största partiet i Sverige” och ”där mådde jag såpass dåligt i de veckorna” eller ”och det var den doften i samband med den lägenheten och måendet”, är så jävla skönt.
När jag ställer mig utanför livet är de stunder jag ironiskt nog känner att jag lever. Kan liksom greppa och titta på det utifrån. Mitt älskade lilla liv :’)
Mmmm tack livet såhär långt. Vi har gjort det bra ändå du och jag. Å tänk vad mycket vi har kvar att gå igenom! Så mycket känslor du ännu inte gett mig, så många tankar, händelser, sorger och insikter *tar på mig hjälmen, knäskydden å bunkrar upp med näsdukar*.
