Efter Beyoncés nya skivsläpp har diskussionen om hennes feministiska statements blossat upp igen. Vi har kliat oss i huvudet och bah ”men hur kan man ha en porrig röv på skivomslaget och ändå va feminist?” eller hela Mrs Carter -turnén där hon stämplade sin turné med hennes mans efternamn och identitet. Jag själv har funderat mycket på Beyoncé, diskuterat henne på seminarium och ibland haft svårt att förhålla mig till henne. 

(…)När Madonna eller Lady Gaga spelar roller och byter mellan olika identiteter verkar vi ha förmåga att se det för vad det är. Artisteri. När Beyoncé gör det tar vi det bokstavligt. Vita kränkta kvinnor med våra högskolepoäng och självklara idéer om hur feministisk frigörelse ska se ut(…)

(…)R & b-drottningen får precis som presidentfrun Michelle Obama ofta kritik för att öppet prata om sitt fokus på barn och familj. I den feministiska regelboken låter det som en tillbakagång. Varför ska en välutbildad karriärkvinna som Michelle Obama behöva säga att henne viktigaste roll för tillfället är den som mamma? Det är en rimlig invändning. När Hillary Clinton på 1990-talet deklarerade att hon inte tänkte baka kakor var det revolutionärt. Men svarta kvinnor i USA var aldrig hemmafruar på samma sätt. När presidentfrun säger ”jag tar hand om mina barn” säger hon inte ”jag yrkesarbetar inte”, hon ­säger i första hand ”jag tar inte hand om någon annans barn”. Det är den traditionella kvinnorollen för svarta kvinnor. Det är den och en miljon ­andra som både Michelle Obama och Beyoncé bryter mot(…)

Här hittar ni hela texten.