ÅH! Hur mkt kan man älska sina vänner?!? Omöjligt att försöka beskriva det på ett rimligt sätt utan att det känns som om man är 14 och skriver på sin Lunarstorm-presentation. MEN! det är ju sant. Tittade mig runt bordet flera gånger och bah konstaterade att ”oj! jag älskar verkligen alla som sitter här…?” Fint. Grinar nu. Lite. Nä. Men KUNDE ha gjort det.
Nåväl. Vi hade det roligt från 18 till 00.37. Sen blev vi inringda på Stockholms absolut sämsta ställe: Escalier. Alltså, fy fan. Där tappade vi bort varandra. Jag hamnade i en toakö där jag fick bevittna hur en 50+ man ”åh-du-är-så-vacker-förklarade” en 20-årig tjej i 10 minuter. Fick sen nog, men på väg ut råkade jag stöta i en ur personalen varav hon stoppade mig och VRÅLADE i mitt ansikte: ”JAAAAG JOOOBBAAAARR HÄÄÄÄRRR ÅÅÅ STÖTER DUU I MIG EN GÅNG TILL SÅ ÅKER DU UUUUT!!!”.
….då blev jag på riktigt grinfärdig och drog hem. Hur kan min lill-axel skada en annan så mkt? Tur att jag har en stor blogg där jag kan bespotta piss-ställen: GÅ ALDRIG TILL ESCALIER :-)
Men här får ni livstips nr 2: tag vara på era goda vänner.
GODNATT!!!! *äter ett digestivekex och hoppas på att det kommer bota bakfyllan*
