Kunde inte somna igår efter att ha försökt sätta mig in i det som händer i Gaza nu. Hittade ett instagramkonto (@ahmedwong) som är ett av alla sociala mediekanaler som rapporterar direkt och ocensurerat från det som händer i Gaza. Slakten som sker. Och så ligger jag där i nån trygg liten stuga under samma himmel som alla de föräldralösa barnen och barnlösa föräldrarna och lyckas ändå somna till slut. För det rör ju inte mig och min närmsta krets.

Precis som andra jävla krig i den här världen kan jag återigen avskärma mig från slakten och misären människor utsätts för. Den turen har jag. För det är ju precis TUR det handlar om. Jag har inte gjort något för att på något sätt ”förtjäna” att bo i trygghet och frid. Jag hade helt enkelt turen att födas här. Precis samma tur som Jimmie Åkesson hade att födas i ett område i världen där krig inte pågår, just nu. Men till skillnad från honom tror jag mig besitta någon slags empati även för människor som inte haft den turen. Eller?

För just nu hjälper den empatin inte någon i Gaza. Jag tänker på vad jag ska göra? Vad kan jag göra? Vi kan omöjligt kalla oss medmänskliga när vi vet om den slakt som pågår våra medmänniskor, men ändå inte gör något. Ett sms till 72900 med texten ”AKUT GAZA” skänker 50kr till Röda Korsets arbete där just nu. I brist på andra idéer eller kunskap kring hur jag kan hjälpa människorna så fortsätter jag smsa.