…The loser standing small. Dvs. Linso standing small. På grund av att jag ÄGDE henne i badmintonen idag. Har jag inte berättat det? Att jag och Linso har börjat spela badminton en gång i veckan. Tillsammans med pensionärgubbar med knäskydd slår vi höga och lösa bollar mot varandra.

Men inte idag. För idag var dagen kommen för…. MATCH. Och hårda smashar. Två matcher hann vi med, och resultatet? 21-18 till mig i båda matcherna.

Oh oh oh oh. *kliver upp på prispallen och tar emot ert jubel*

Jag har under den här badmintonkarriären att jag skulle vara sån otrolig drama queen om jag hade varit en idrottare. När jag exempelvis missar en boll är jag helt enkelt TVUNGEN att vråla, fräsa, skrika ”kuuuuu…” (hinner stoppa mig innan sista k:et) och göra någon slags aggressiv dans där jag stampar hårt med fötterna i golvet. Detta sker nästan varenda gång jag ”strular till det” i badmintonen. Så ungefär 60-70 gånger per timme. 

Får eventuellt mer träningsvärk av mina utbrott än av själva sporten. 

Ps. Märker ni något OVANLIGT på bilden ovan….? Om någon gissar rätt så kommer en bättre bild på detta OVANLIGA.