Rensar jobbdatorn inför sommaren och hittar detta mystiska dokument…. är ett gammal programförslag…….. skrivet av…… mig…..? Kanske? Eller? Psykiskt i alla fall. Aja, mejlar väl över det till vd:n Hanna Stjärne och hoppas på miljonbudget 8-)
Annars då? Jo rent jobbmässigt är det bara två veckor kvar och sen går mitt kontrakt ut. Den 3:e juni är min sista dag och fram till den 17:e augusti är jag *ledig*, den 17:e augusti börjar jag alltså jobba på SVT igen. MEN det innebär alltså 2,5 månader av…? Ja? Av vad? Jag har ju bloggen, podden och skriver krönikor. Ska även gästa lite grejer och spela skivor på några ställen etc. Men risken är att jag bli rastlös? Älskar att ha ett kontor att gå till, har ju en hjärna som kräver struktur i någon form. Obehagligt att skapa den själv, saknar inte alls mitt frilansår.
Men! Efter Knausgård i DN är jag lite sugen på att skriva 1500 sidor om mina mest omoraliska tankar och ge en ordentlig ”smärtpunkt” istället för de gamla visorna om att ligga med ”oskuldsfulla tjejer”. HUR kan det ses som något utmanande inom litteratur eller populärkultur? Läs en jävla Strindberg-text eller slå på valfritt CSI-avsnitt på teven och förklara sen att det finns något normbrytande i att utnyttja kvinnokroppar. Kvinnokroppar utan åsikter och personlighet.
Visst ska en får skildra omoraliska grejer, problemet är ju när dessa skildringar ständigt kommer från ett och samma håll (vita män) och skildrar ungefär samma ”omoraliska” grejer (utnyttjande av kvinnokroppen på olika sätt).
Nä. Nu blev jag arg. Får väl gå och skriva den där boken nudå.
Adjö.