Den ska smusslas, gömmas och inte finnas. Mens. En vanlig dag på jorden blöder över 300 miljoner samtidigt. När konst får vara provocerande och utmanande så är ändå mensen FÖR utmanande. Konstnärer som skildrat mens har i alla tider blivit bespottade. En konstnär som för ett par år sedan sålde örhängen som såg ut som blodiga tamponger fick göra detta ”under disk” för att det var så provocerande.

Ja, mens är farligt.

Kvinnors gemensamma erfarenheter är så otroligt provocerande.

Varför?

Liv Strömqvist frågar sig hur vår syn på mens hade sett ut om t.ex. Strindberg hade haft mens? Hade det då varit något aktat, något som såg sig vara i fas med kosmos och högre makter? Något järvt och modigt? Det tåls att tänkas på.

Zara Larsson publicerade en bild på ett tampongsnöre från en tjejs lår på Instagram, nån timme senare blir bilden bortplockad. Den hör inte hemma på Instagram säger reglerna hos företagsjätten. Samma regler där kvinnokroppen får skildras i de mest utsatta positionerna, men ett bomullssnöre som symboliserar mens = livsfarligt.

När jag har pratat, skrivit och diskuterat mens förr har jag fått höra att ”jo men vi skyltar ju inte med vårt bajs heller ju!”. Men….? Gör vi inte det? Bajsgosedjur finns att köpa i barnbutiker, vi skojar om bajs, kallar folk för skithögar, säljer örhängen i form av älgskit etc. Visst, bajs är något som ofta skildras som ”äckligt”, men också något vi vågar tala helt öppet och skojigt om.

Om jämförelserna med andra kroppsvätskor ändå ska nämnas, finns ju det här med sperma också. Något som vi i många fall till och med förväntas ha i munnen(?). Att göra det med mensen är förmodligen tabuns tabu. 

Men kanske, kanske, kanske håller tabun på att luckras upp?

Det är upp till alla oss om vi ska lyckas.

Igår sände Kobra ett fruktansvärt bra halvtimmesprogram om MENS. Missa inte det.