Nu händer det. Frans är hos mig och vi gör oss redo för en kväll i Mellos tecken. När vi inte längre har ett eget Mello-program på SVT så tänkte vi att vi helt enkelt får skapa det själva. 

Ikväll 20.00 Livesänder vi här på bloggen genom Bambuser och på Periscope (@hanapee). 

Om ni kollar kommer ni få se Frans bjuda på en massa expertis och jag kommer….. bjuda på….. ingen expertis utan mer ….känslor? Gillar ju att TYCKA om en säger så.

Vilket bidrag är mest trallvänligt? Vem dansar fulast? Kom Oscar Zia ut som ett PR-move (Frans åsikt)? Och hur kommer Schyffert ha på sig sin uttjatad PK-t-shirt?

HAHAHAHAHAHAHAaaaaaaaa ÄLSKAR när det känns som att ni känner mig så bra och ser igenom när jag ska ”göra tv” och vara en ”programledare” (ja jag använder citationstecken här pga känns som om jag ofta leker tv).

Skrattade i alla fall högt när jag såg denna kommentar och började fundera på min relation med djur. Jag har ju alltså tidigare snackat och skrivit en del om att jag har lite problem med…. djur. Jag är ju liksom rädd. Speciellt för hundar. Är livrädd för exempelvis schäfrar och andra större hundar som känns skälliga.

Men sanningen är ju att jag är så fruktansvärt intresserad av djur?!?! Men BARA när de är ointresserade av mig. Precis som i kärlek, när jag inte kan få det jag vill ha, då MÅSTE JAG BARA HA DET!!!! Exakt så var det med Babsans hund Brisse som jag försökte ”gosa” med i sändning. Han var helt ointresserad vilket gjorde att jag blev totalt kär. Ville gosa mycket. Men han bara låg och fes helt obrydd. Tror också att hans utseende hjälpte till, så otroligt SÖT. Söt och tyst. Två egenskaper jag gillar hos män.

Aja. Så för att svara på din roliga fråga Linnea: Jag älskade Brisse! Och tack för att du uppmärksammade detta.