Här är man på jobbet och spexar på som vanligt. ”Fota mig!!!” ropar jag och överraskar gång på gång med nya upptåg! Aldrig en lugn stund! Ha ha! 

…

Hade förresten den värsta natten på länge inatt, och har det fortfarande riktigt vidrigt. För att ni på riktigt ska föreställa er detta så kommer här en rätt målande beskrivning (jag ska verkligen göra det bästa).

Tänk dig din mage. Lägg handen på den. Lite längre ner. Bra. precis där. Ovanpå livmodern för er som har en sån, ni övriga får helt enkelt tänka er att ni har ett organ precis under naveln. Där inne i organet händer något, det finns mycket nervtrådar där så det är ett extra känsligt organ.

Tänk dig då att en Paoblo Roberto -liknande person tar sats och siktar ett slag rakt mot organet. Den plötsligt attacksmärtan som sen lämnar en molande, lång smärta efter sig. Han ger sig inte där – det lilla äcklet kryper in i organet och vill få plats, trycker och sparkar mot de tunna slemväggarna i det. 

Han bökar och sparkar där inne. Nedåt sparkar han extra hårt. Så pass hårt att han åker ut ur organet, men sen HÄNGER sig i blygdläpparna (ni som inte har sådana kan här tänka er typ pungen). Han hänger sig i läpparna/pungen och med sig har han också kettlebells. Den träningsfixerade galningen. Han krokar fast kettlebell efter kettlebell i dina läppar/pungar så det känns som att de är på väg att lossna.

Så! Klart. Men inte slut, för den här smärtan pågår om och om igen. Slag på organet, krypa in i organet, sparka och hänga. Om och om igen. Du tar tabletter som du tror ska funka, MEN DE HJÄLPER INTE. Du tar nån fjantig värmeflaska som inte heller funkar. Smärtan börjar nu leta sig ut till ryggen, det molar och ilar efter slagen och sparkarna. Det strålar ner i benen. 

På detta följs en konstant känsla av att behöva spy. Det gör du 1-2 gånger, men det kommer mest lite magsyra och vitt vin som du trodde skulle vara ”avslappnande” några timmar innan. Skiter gör du också, i mängder. Skiter och fiser om vartannat. 

Och så blod. Överallt!!! Direktlevererat från organet. För du kan inte ha menskopp eller tampong för det är HELT otänkbart att ens föra upp något som ska förvärra smärtan ens en milimeter. 

Men så: Mitt i smärtan somnar du tiull sist på din lilla handduk som du lagt dig på för att skydda madrassen. Du somnar av utmattning med värmeflaskan rullandes ur handen. För att 5 minuter vakna av nya slag. En hel natt håller det på så. Insomning och plötsliga uppvaknanden. 

På morgonen efter knapp timmes sömn vaknar du och tror det ska vara över. Fel.

Slag i magen. Spark och dithängning av kettlebells igen. 

Framåt förmiddagen har du tagit såpass många värktabletter och värmeflaskor att molande värkkänslorna börjar avta.

Du kan ta en kul bild på jobbet. Det är så härligt att du vill gråta.